Vikasjön i november

Vikasjön, en dag sent i november, när frosten börjat bita på nätterna, är en riktigt gråkall upplevelse! Den råa luften och en halv plusgrad går rakt igenom kläderna, speciellt om det blåser ute.

Den sena hösten bjuder inte på några färger längre men naturen har alltid något att erbjuda för den som är mottaglig, och inte bara ser den som pengar. Alla flyttfåglar är borta sedan länge och skogen och sjön är alldeles tysta, det enda som hörs är vinden i trädens toppar. När dygnets dagsljus är som kortast behöver man inte ha bråttom ut på morgonen, det blir ljust först in på förmiddagen utom de dagar då solen tittar fram. I sena november och december orkar den knappast över skogskanten och skuggorna blir jättelånga.

 

Alla blommor och andra kärlväxter är utblommade sedan länge och de långa gräsen dominerar med sina höstfärger. I den mörka skogen är mossorna som grannast nu, fyllda av den fukt som regnet och daggen bjuder på under höstperioden.

Vägen ner till Vikasjön från Vika gård är omgiven av gigantiska träd. I moderna skogar (cellulosaplantager), finns inget som kan ge den känsla som en gammal skog kan erbjuda. Dessutom är den helt avgörande för många växter, svampar, djur och andra organismer som behöver lång kontinuitet.

Är det någon hemma?

De stora stenblocken är klädda med mossor och lavar, vilket ger skogen riktig trollkänsla!

Inga gäster i fiskestugorna, allt är igenbommat inför den kommande vintern.

I de små vattendragen, bäckar, diken och kanaler, ligger redan tunn is i kanterna. En föraning om vad som skall komma, någon vecka till och hela sjön kan få ett istäcke!

Den vackra strandnära björkskogen på väg mot myren Ressaren går knappt att känna igen från sommarprakten. Under den ljusa årstiden är den ljusgrön, skir och poetiskt vacker, nu är den grå, trist och grafisk till utseendet.

Spängerna ner till platsen med flytbryggan och båtarna är ingen helt riskfri vandring under hösten. När de äldre brädorna är blöta om hösten kan de bli riktigt hala att gå på, det är samma förhållande som med altangolv och trappor utomhus i trä runt bostäder. Men det är lika enkelt att gå bredvid spängerna då marken inte är speciellt blöt i övrigt.

Svamptickor är vanliga på många platser runt Florarna.

Trädens löv ligger på marken, björkarnas och lönnarnas löv förmultnar ganska snabbt, däremot tar ekarnas löv betydligt längre tid att bryta ner.

Längs vägen och i skogen finns det många troll, för de som har förmågan att upptäcka dem, det har inte alla människor!

Text och foto: Björn Söderström © 2015