Vattenpolo 24022012

Jag besökte en elitseriematch i Vattenpolo för första gången i Eriksdalsbadet, som ligger i södra Stockholm. En sport som har gamla traditioner, inte minst som Olympisk gren, men som får väldigt lite uppmärksamhet nu för tiden.Det är synd eftersom publikupplevelsen inte saknar några som helst kvalitéer om man jämför med de två sporter som får all uppmärksamhet i pressen, ishockey och fotboll.
      
Matcherna spelas i en vanlig simbassäng med tretton spelare i vardera lag varav sju är i vattnet samtidigt och den pågår i 4 x 8 minuter effektiv tid vilket innebär c:a 1 timme.

Domarna börjar med att kontrollera spelarnas händer inför matchen och stämningen är väldigt bra!

Båda lagen går igenom samma procedur. Lagen som möts är Polisens IF och SKK (Stockholms Kappsimningsklubb). För Polisens del handlar det om att vinna serien inför semifinalerna och finalen senare i vår. Polisens lag har orange badmössor och SKK's lag har svarta.

Båda lagen värmer upp innan matchen och det är viktigt att få igång målvakten. I simbassängen är det bara tillåtet att ta bollen med en hand för utespelarna, målvakten får använda båda men bara ett antal meter utanför målet. Annars gäller samma regler för honom. Målvaktens mössa ska vara röd till skillnad från utespelarnas mössor.

Innan matchen drar igång går tränarna igenom dagens taktik med spelarna. "Kuddarna" som finns på sidorna av mössorna är öronskydd i mjukplast. 50-meters bassängen är avgränsad till 30 meter genom målens placering.

Det är tillåtet att byta spelare under pågående period, antingen vid avblåsningar eller som flygande byten.

När matchen startar befinner sig alla spelarna på respektive mållinje. Domaren blåser igång spelet genom att släppa bollen på mittlinjen och sedan gäller det att så snabbt som möjligt simma fram till bollen och behålla den inom laget.
      

Det går inte att simma och hålla i bollen med den enda hand som är tillåten, utan det gäller att kunna driva bollen framför sig som en plog mellan armarna och ansiktet.

Det finns en 30-sekundersregel som innebär att det lag som anfaller måste göra ett avslut mot mål inom den tidsramen. Det gör att spelet aldrig blir någon tråkig försvarskamp som bara går ut på att inte släppa in några mål. De korta perioderna om 8 effektiva minuter innebär att spelarna orkar hålla ett högt tempo. Vattnets tröghet mot rörelser är konditionskrävande! Spelet i bassängen är mycket ett man-mot-man spel men det är bara tillåtet att attackera den spelare som har bollen.

Här det full fart framåt som gäller!

Om man vill undvika att bli nertryckt under vattnet gäller det att låta bollen göra arbetet och passa snabbt till sina medspelare. Det är samma princip som i andra lagsporter med boll eller puck. I vattenpolo i ändå högre grad då bollen flyger mycket snabbare än att simma med den!

En situation som påminner om handboll, det gäller att försöka finta bort sin motståndare!

Mål!! Det är inte lätt för målvakten att hinna med. Skotten kommer ofta snabbt och är de utanför målvaktens räckvidd är det hopplöst. Men å andra sidan blir det många mål för bägge lagen och det är spännande för åskådarna. Lite som i handboll och basket.

Det gäller att svara med samma mynt! För skytten gäller det att komma upp högt ur vattnet så att försvararna inte kan blockera bollbanan med sina uppsträckta händer. Målvakten kan bara försöka göra sig stor i målet och hoppas att skottet kommer inom räckhåll. Stolparna och ribban är målvaktens bästa vänner! Laget med svarta mössor har många sådana träffar i matchen vilket blir en avgörande detalj i målprotokollet.

Skotten måste träffa ovanför vattenytan, annars fastnar bollen i vattnet. I handboll kan man använda golvet för att studsa bollen men den möjligheten finns inte i vattenpolo?

Som målvakt har man bara chans att stoppa bollen om den går nära kroppen. Att förflytta sig i sidled är en helt annan sak i vatten än på land. Om en skytt placerar bollen nära en av stolparna eller strax under ribban blir det mål och det kan ingen lasta målvakten för?

När spelet inte stämmer för något av lagen är det dags för ledarna att begära en time-out.
      

Polisens lagledare skriker ut sina instruktioner till spelarna!

Matchen går vidare med nya anfall och försvar åt båda hållen.
      

Spelarna i båda lagen är väldigt duktiga på att hantera bollen, den sitter som limmad i händerna.

Det går åt en del teknik för att både kunna simma ifrån sin motståndare och hålla bollen kvar i handen.

Inte lätt för domarna att se vad som är tillåtet eller inte när spelaren som äger bollen håller den under vattnet?
      

Det gäller att försöka hålla motståndarna ifrån sig. Blir medlen allför kraftiga och synbara för domarna blir det frikast och är det grövre förseelser kan det även resultera i utvisning.  

Det är tuffa tag i bassängen, det är bara tillåtet att attackera den spelare som har bollen. Inställningen hos spelarna påminner om rugby. Ganska hårda tag i bassängen men ingen gnäller över domsluten och efteråt är man bästa vänner. Skillnaden mot en dötrist 0-0 match i fotboll med sparka och spring, tröjdragningar och ständigt gnäll på domsluten är total!

När matchen är slut står det 17-11 till Polisens IF som därmed vinner serien. Den stora skillnaden mellan lagen är att SKK har sämre avslut, många skott rakt på målvakten och stolp- och ribbträffar. Det gäller att sätta de chanser som man får, annars blir det förlust!
      
Det är synd att bevakningen av sport i Sverige är så ensidig att bara två stora sporter tar nästan allt utrymme. Det finns många andra sporter som är minst lika intressanta för publik. Som vanligt är det pengarna som styr.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2012