Vårsådd i Österbybruk 2011

Vårplöjningen är avklarad och det är dags att bearbeta åkern inför vårsådden. Harva, så och välta är det som gäller för dagen. Egentligen skulle åkern ha fått vila ett par dagar efter plöjningen men det är lika bra att passa på när vädret är bästa tänkbara, inte för varmt och lite blåsigt. Bra för hästarna! Idag är det Nordsvenska hästar som sköter jobbet istället för gårdagens Ardenners.

Seldonen är på och efter sig har hästen den minsta sortens harv som är avsedd att dras av en ensam häst. Harven är inte särskilt tung och inte speciellt effektiv heller. När hästen drar harven över gräset är handtaget nerfällt och ingenting utöver harvens ram ligger mot marken.

Tidens tand har påverkat handtaget som är fullt av rost. När harven ska börja arbeta fälls handtaget upp och harvpinnarna kommer ner i jorden. Hur mycket beror på hur jorden är och vad hästen orkar med. Det räcker inte att dra harven en enda gång över jorden utan 2-4 gånger går säkert åt för att få önskat resultat.

Det är dags att börja arbeta! Ner med harvpinnarna och iväg över åkern. Fram och tillbaka över jorden. Gång på gång tills jorden ser finfördelad ut.

Till slut blir det bättre men det är svårt att rå på alla hårda jordklumpar.

Jobbet är tufft och hästen får vila en stund innan nästa arbetspass. Dags också att göra i ordning ett hästpar för att jobba med en lite större harv.

Hästarna är klara och det är bara att sätta igång. Den lite större harven dras av två hästar. Brädan framtill hjälper till att utjämna gropar efter plöjningen men gör också att harven blir tyngre att dra för hästarna. Resultatet kan aldrig bli lika finfördelat som med moderna redskap men säkert tillräckligt bra.

Det här hästparet har aldrig dragit en harv tillsammans förut, bara vagn med hjul på väg. Den ena hästen har harvat och det går förvånansvärt bra! Miljön är ny och det är många nya okända människor och ljud som hade kunnat störa eller skrämma hästarna. De enda problemen är orken och ovanan med hårt arbete.

Efter ett tag behöver hästarna få lite rast för att pulsen ska gå ner och mer luft i lungorna. Några timmars jobb och åkern är färdigharvad och det är dags att så.

Den gamla hästdragna såmaskinen fylls med utsäde. En säck är mycket tyngre än man kan tro! Grödan för dagen är en äldre typ av havre, kallad svarthavre.

Tyvärr har mekanismen för att ställa in sådjupet gått sönder, gjutgodset har spruckit och det är inte så konstigt att sånt inträffar. Maskinerna är gamla och materialet har åldrats efter all användning och alla år. I lådans lock sitter ett papper med instruktioner som talar om hur maskinen skall ställas in för olika grödor m.m. men det är inte mycket att göra åt. I bakgrunden fortsätter harvningen.

Arbetet är tungt för hästen och att såmaskinen inte kan ställas in gör inte saken lättare. Det kommer att bli en väldigt tung dag för hästen innan sådden är klar.

Svarthavret skall inte få växa ensamt på åkern utan sådden ska kompletteras med frösådd av klöver och timotej. Den gamla frökärran med järnhjul har en kedja som driver en lång axel inuti den långa tvärställda lådan där fröna töms i. Axeln snurrar i takt med att bonden går över åkern. Det finns ett antal små hål i lådans botten och små borstar som är fästade på axeln kommer att mata ut fröna genom hålen. Fröna är små som dammkorn!

Det är inte så enkelt att hålla balansen. Om jorden är mjuk och vinden trycker på lådan från sidan blir det besvärligt.

När sådden är klar måste åkern vältas till och bli slät. Det är nog det enklaste jobbet för hästen. Skivorna på välten hjälper också till att krossa alla jordklumpar som är kvar från harvningen. Den gamla välten gnisslar betänkligt och skulle inte ha mått illa av lite olja här och där?

Dagens slit är över och alla kan känna sig nöjda. Nu skulle det vara välkommet med lite regn!

P.S. Två veckor efter avklarad vårsådd har svarthavret kommit upp en decimeter ungefär. Lite regn har kommit men det finns plats för mer!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011