Vår i våtmarken

Bakom Herrgården i Österbybruk finns ett våtmarksområde, en riktig mosaik av gamla och unga träd, genomkorsat av stigar. När snön har försvunnit för säsongen är det rätt tid att göra ett besök. En hel del snö och is ligger kvar på vattenytorna men den har ingen chans längre, det enda som håller emot är de låga temperaturerna på nätterna. Sångsvanarna och kniporna är tillbaka men de låter sig inte störas då de öppna vattenytorna ligger på behörigt avstånd från stigarna.

Området har många gamla träd i gigantisk storlek, här förekommer inget rovgirigt skogsbruk, tack och lov!

Trädens rötter är klädda av mossor, lav- och mossfloran är imponerade. Däremot är området väldigt fattigt på kärlväxter. Lite blåsippor här och där men väldigt få. Än så länge vilar de bara och väntar på mer värme.

Här överlever bara träd som tål att stå i vatten, under sommaren minskar vattnet men det blir aldrig helt uttorkat.

De jättelika träden har väldigt grov och imponerande bark.

Det knoppas på träden, inte långt kvar till små löv börjar synas?

Lavar brukar vara helt uttorkade och färgfattiga efter vintern men i år har den varit både kort och mild och lavarna ser redan fina ut!

Några breda kanaler finns men de är enkla att ta sig över då stigen är försedd med broar.

Områdets grova furor skulle vara idealiska för ett bo till en rovfågel men än så länge hörs bara småfåglarnas sång. Alla har inte kommit tillbaka än.

Vattnet är kopparfärgat och ser väldigt klart ut.

I bakgrunden syns Liljefors ateljé som är belägen i Herrgårdens park.

 

Här ska man inte ge sig ut och störa det vilda i naturen, inom kort kommer våtmarken att sjuda av liv!

Vad är upp och vad är ner?

Även lövträden har vacker bark men inte alls lika stor och grovhuggen som furornas.

Stigarna är inbjudande, det behövs inte ens stövlar trots att allt runt omkring står i vatten!

 

Här strömmar vattnet som ingår i det system av dammar som gjorde järnhanteringen möjlig i Österbybruk. Framför Liljeforsateljén och Herrgården ligger Herrgårdsdammen, vattnet som rinner kommer från Stordammen via Oppdammen och ytterst från nederbörden och skogen, det som finns kvar av den.

 

Områdets otillgänglighet utanför stigarna är en garanti för att fåglarna ska få vara ifred, i varje fall för människan.

 

Den vackra spegelbilden gör tillvaron rofylld. Finns det några väsen under ytan?

I utkanten av området har snödropparna förvildats och spridit sig från någon närbelägen trädgård, en ganska vanlig företeelse!

Trädet tittar på besökaren och kanske vädjar, låt oss vara i fred och vårda oss istället för att hugga ner oss!

Det är en fin tid just nu i våtmarken, om några veckor är det fullt av liv där och kanske inte lika trevligt att gå om det är ett år med mycket mygg. Men man får komma ihåg att fåglarna måste ha mat, utan insekter blir det inga nya kullar och naturen blir fattigare.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2015