Trollskogen i Nerdal

Det finns mycket annan fantastisk natur i närheten av Innerdalen, fjällnära skog som ger associationer till en tid före all sentida teknisk snabb utveckling. En tid då människorna levde mycket närmare naturen än någon av oss gör idag. Ingen rovdrift av skog eller djur utan snarare ett sätt att överleva med enkla medel. För oss som besöker skogen kan den berätta om äldre tider, samtidigt som den eldar på fantasin då den är ofattbart vacker och vild. Troll, vättar, småfolk, huldror, väsen och knytt finns överallt för den som har förmågan att se. Man får inte ha bråttom och visa respekt för skogens alla väsen.

Skogen är full av enorma stenblock som har rasat ner från bergssidorna i samband med den senaste istiden, en enorm tidsepok för en människa men ett kort ögonblick i jordens utveckling. En människa blir i bästa fall lite drygt 100 år innan den har levat färdigt och går vidare. Istiden inträffade för c:a 20.000 år sedan, det ger respekt!

Artrikedomen bland träd, lavar och mossor är betydligt större än uppe i fjällskogen. Men längre upp i Innerdalen är klimatet tuffare än nere i den fjällnära skogen.

De stenblock som inte har för raka kanter är helt täckta av mossor, ormbunkar, några blommande kärlväxter syns inte till så sent på året men Linneans rötter avslöjar att den finns här under sommaren. Till och med träden har vandrat in och slagit rot på blocken, men de kommer att få svårt att växa sig stora med den begränsade näringstillgången jämfört med att växa i jorden.

Det tar naturen massor av år att bryta ner en stubbe, under sin sista tid kommer den att vara växtplats för en stor mängd lavar och mossor.

Alla gamla stubbar som finns är förvillande lika troll, de är kanske troll som valt att vara stilla så länge besökarna är i närheten?

Lunglavarna dominerar alla lövträd och växer högt upp längs trädens stammar. De är levande bevis på att luften i området är tillräckligt ren, annars hade de inte funnits och i sådan mängd.

På blocken med raka kanter lägger sig mossan som en grön mössa över toppen, på sidorna däremot dominerar lavarna.

Över stubbarna växer mossorna tillsammans med blåbärsris och hönsbär, samtidigt som trollen får en egen huvudbonad?

Längs vandringen in i skogen skiftar den karaktär, från att ha varit tät och närmast urskogsartad med jättelika block övergår den till att bli mer öppen och nästan parkartad. Det beror naturligtvis på att det legat en bosättning där och djuren har hållit skogen öppen med sitt betestryck. Om skogen får vara ifred kommer den att bli tätare och tätare och ta tillbaka en del av sitt ursprungliga utseende. Men tack och lov finns det levande jordbruk i närheten som kan låta sina kor vistas där på bete under perioder och hålla en del av den gamla ordningen vid liv.

De trädlevande svamparna har inte mycket tid på sig kvar, inom kort kommer nattfrosten att förvandla dem till ett blött slem innan de ramlar ner.

Ett bevis på att det pågår en naturlig föryngring i den gamla skogen.

Det här är ingen man vill möta en mörk natt i skogen?

Trädet tittar på oss med sina ögon och undrar varför vi stör? Trots att det är nästan helt förmultnat nertill kan det stå i åtskilliga år till innan det lägger sig ner och blir växtplats för åtskilliga arter i ett antal år. En gammal skog förnyar sig själv tack vare att en plats blir ledig.

Plötsligt visar sig ett troll i skogen, det gäller att stå still och inte störa, då kommer det att försvinna på något sätt som vi inte kan förstå?

En modernt klädd fotograf på besök i sagoskogen, det gäller att inte reta de som bor där för mycket, vi människor är trots allt bara gäster i naturen!

Nu har trollet fått nog och springer och gömmer sig bakom de jättelika stenblocken.

Det är svårt att föreställa sig hur de enorma blocken kommit på plats i takt med att inlandsisen drog sig tillbaka, de måste väga hur mycket som helst?

De stora ormbunkarna håller ut länge på hösten men nu i oktober har de inte lång tid kvar och har redan tappat sin gröna färg till stor del.

I skogsgläntan visar sig ett av Innerdalens vildaste områden, Uret, med sina gigantiska stenblock.

I området finns mycket sten av typen skiffer, här har det lagt sig som ett inbjudande bord, dekorerat av mossor och lavar. Det bidrar också till den blyblåa ton som präglar skogen.

På blockens raka sidor får lavarna sin chans att breda ut sig.

Trollet ser trött ut, inte undra på med tanke på hur gammalt det är?

Det är svårt att se sig mätt på den underbara natur som skogen i Nerdal representerar.

Långt ner i dalen syns den moderna bosättning som har ersatt den gamla säterdriften. Längre upp längs stigen blir det brantare och mera likt fjällskog med lägre och plågade träd, riktigt långt upp finns också en säter, Wirumsetra, som säkert använts som sommarvistelse under gamla tider. Vandringen dit är lång och riktig jobbig och det var den säkert också på den tiden den hade en ekonomisk betydelse.

Vattnet i den rinnande forsen avslöjar att det har sitt ursprung i en glaciär, det syns på färgen, i alla andra bäckar är vattnet helt glasklart och underbart gott att dricka. Det går knappast att se sig mätt på en sån här utsikt?

Det är dags att ge sig av även om själen vill stanna kvar i den underbara skogen. Höstens färgprakt är snart över en bit in i oktober när löven blåst ner. Inom kort kan det även börja snöa.

Korna har inte mycket bra bete kvar och det blir bara kallare på nätterna, snart är det dags att tillbringa dygnen inomhus i ladugården tills nästa säsong kommer med ljuset. Där riskerar de inte heller att bli tjuvmjölkade av några väsen?

Text och foto: Björn Söderström © 2015