Spili på Kreta

Resedagen

Äntligen april och dags för en resa till Medelhavet för att uppleva våren. I sällskap med Wild Nature Fotoresor är vi några blomster- och landskapsfotografer på väg till byn Spili på den grekiska ön Kreta. Allt för att botanisera bland den mångfald som finns i området.

På morgonen är det lugnt på Arlanda, men framme i Aten för mellanlandning och byte av flygbolag, och väl framme på Kreta i Chania är det rena myllret av människor. Lite av en chock för kroppen också att komma från ett Sverige fortfarande i vinterskrud till ett klimat som vi knappast har ens en fin sommar?

Det enda besvärliga är som vanligt flygresan, trångt, stressigt och allt annat än bekvämt, men det är ett nödvändigt ont på långa sträckor och sparar tid. Folktomt på morgonen i avgångshallen, inga kiosker, affärer eller caféer är öppna ännu!

 

Men på Atens flygplats är det full rusch även långt innan turistsäsongen börjat. Det är väldigt tråkigt att sitta och vänta på nästa flyg, speciellt om det är många timmar som ska fördrivas, men tacksamt nog kommer resväskan direkt till Chania där hyrbilen väntar.

Så här tidigt på säsongen är många hotell inte öppna ännu, ingen idé eftersom turisterna kommer senare med början i maj månad. Men det här lilla hotellet har öppnat bara för oss!

Byn Spili syns i bakgrunden från hotellet, man behöver inte gå långt från bygatorna för att komma ut i ren landsbygd med olivträd och odlingar.

Alldeles nedanför hotellet går landsvägen till Gerakari, en väg som vi kommer att åka på många gånger under Kretavistelsen upp till högt belägna platåer för att njuta av växtligheten.

Överallt runt hus, vägkanter och på ren ruderatmark med ogräs växer det starkt doftande kryddväxter som t.ex. salvia och timjan.

Andra dagen

Dagen börjar med frukost, ett litet café nere på byn fungerar perfekt varje dag innan det är dags att ta oss ut i naturen.

Bilen är redo, bara ta packningen, hoppa in och köra iväg i riktning mot Gerakari och någon av platåerna längs vägen.

Det är det här vi kommit hit för! Ett hav av blomster i första halvan av april månad, något som bad- och solturisterna aldrig får se när de besöker Kreta. En enorm mångfald av alla möjliga växter, inte minst orkidéer, framför allt paradnycklar, borstnycklar, satyrnycklar och gula ophrys. Någon enstaka salepsrot och gullvivenyckel och t.o.m. vilda tulpaner!

Ett typiskt landskap uppe i bergen. Stora öppna fält med enstaka träd mellan bergen. Så här års täckta med frodigt gräs och en mångfald av olika blomster.

Det passerar någon enstaka bil på vägen, annars är det helt tyst. Vi har lite tur också, det blåser nästan ingenting vilket underlättar fotograferandet.

En av de tämligen vanliga gula ophrys som finns i gräsmarken och även på kullarna runt om. Inte helt lätt att se i gräset, samma färger som alla gula blommor och som alla ophrys är de väldigt små och lågvuxna.

Ett helt fält med röda vildtulpaner, känns väldigt exklusivt, de har inte många dagar kvar innan de är utblommade. Vintern på Kreta har varit kall och regnfattig. Då brukar växterna få bråttom när värmen kommer och i år har den kommit lite för snabbt. Temperaturer som svensk sommar redan tidigt i april.

Färgerna hos paradnycklarna är helt överväldigande. Riktigt djupt purpurröda. På det här fältet finns de i enorma mängder. Ganska högvuxna och kraftiga.

Axet är glest.

Borstnycklarna dominerar stora områden på fältet. Gör verkligen skäl för sitt namn, spretiga som borstar. Spräckliga i vitt och rosa.

Enstaka gullvivenycklar står mer otillgängligt till nära murar och bland taggiga buskar. Det gäller f.ö. även kullarna runt platån. Allt är hur taggigt som helst och gör tillvaron för oss fotografer besvärlig!

Satyrnycklar finns också i stor mängd. De är ganska oansenliga på lite avstånd...

...men på nära håll syns färgerna. Allt från ljusgrönt, blekt rött och till intensivt rött.

Möjligheterna till blomsterfoto är oändliga! Nästan svårt att gå på fältet utan att trampa på växterna. Tacksamt nog är vinden svag och ändå ligger platån högt uppe bland bergen mellan Spili och Gerakari. Temperaturen är uthärdlig för oss nordbor i mitten på april. Längre fram på året blir det stekhett och betydligt jobbigare, det mesta av blomningen är över och därmed inget problem!

En bra första utflyktsdag med fina upplevelser, många arter och lyckade bilder.

Tredje dagen

Dagen börjar med en utflykt lite söderut från Spili och uppför krokiga småvägar. Landskapet pläglas av små odlingar, olivträd, rader med vinstockar och öppna gräsytor, allt småskaligt. Stenar och klippblock skimrar i grön färg vilket avslöjar att det är serpentin.

Inte så många orkidéer i vägkanterna, enstaka satyrnycklar och utblommade draknycklar. Vill man se draknycklar i blom är det februari-mars som gäller.

Den gröna lystern hos stenarna talar sitt tydliga språk, inga vanliga mineraler direkt? Inte mycket som kan växa där, bara några enstaka buskar där det samlats lite jord.

Vacker vägkantsflora med vallmo och en stor mängd arter. I Sverige utarmas den typen av flora alldeles för ofta tack vare att vägkanterna slås för tidigt, innan växterna blommat färdigt.

De gula ginstbuskarna lyser verkligen upp den magra naturen runt serpentinberget.

Hit men inte längre! När jordmånen tar slut återstår nästan ingen växtlighet, bara några magra grässtrån här och där. Men lite längre ner i en gräsbevuxen glänta lyser det alldeles rödprickigt av borstnycklar i stor mängd!

På lämpliga lokaler finns borstnycklarna i enorma mängder, här tillsammans med paradnycklar, enstaka gula ophrys och spökyxne. Gräset är fortfarande väldigt frodigt i april, längre fram när sommaren är här kommer allt att se uppbränt ut.

 

Längs ena vägkanten växer en grupp rosa vildtulpaner, det återstår kanske bara en dag, sedan är de utblommade. Bara att passa på medan chansen finns. Inte lika enkelt att fotografera idag då det blåser en del.

Små, gracila och vackra. Helt annorlunda än de som vi har i trädgårdar eller köper som snittblommor.

En vanlig ställning vid blomsterfoto. Det är praktiskt att ha något att breda ut och ligga på. Nästan allt på marken är vasst och taggigt!

Här är det salepsroten som ska fångas på bild.

Den vackra salepsroten. Finns lite här och där men inte i någon större mängd som borst- och paradnycklar.

Finns hemma i Sverige också på Öland och Gotland.

Långa rader med vinstockar, hård trimmade i perfekta rader. Det är ofta väldigt små fält, kanske bara några hundra meter långa. Soldiset frampå dagen skymmer Vita bergen (Lefka Ori) i bakgrunden.

Det ser sterilt ut mellan vinstockarna och odlarna håller ogräset hårt i schack. Men det kan finnas intressanta växter även på sådana här platser.

Det är dags att packa ihop kameror, stativ och övrig utrustning och åka ner till Agia Galini, en liten by vid Kretas södra kust. Lunch, vandra lite bland husen och känna doften av hav.

Det finns redan mycket bilar och människor i rörelse i Agia Galini, betydligt varmare också nere vid havsnivån än runt Spili som ligger högt upp i bergslandskapet.

Båtarna ligger klara nere i hamnen för att ta ut turisterna på utflykter med fiske, dykning osv... Om några veckor är det full fart.

Överallt runt murar och hus är bougainvillean närvarande. Ingen grekisk växt egentligen, kommer från Brasilien, men den trivs verkligen runt Medelhavet.

Här har den klättrat högt upp längs en mur.

Det är kul att fotografera även andra växter än de som växer vilt, skönt också att slippa alla taggiga buskar?

Klimatet är underbart så här på våren, under sommaren blir det lätt för jobbigt med värme som känns extrem för oss nordbor.

Folktomt just nu och kommersen har inte startat ännu men affärerna och restaurangerna är förberedda, snart ska årets inkomster bärgas.

En av många fina uteserveringar, maten smakade fantastiskt.

Dags att lämna Agia Galini och åka tillbaka till någon ny intressant växtplats längs vägen mot Spili. Den här gången blir det en olivlund med de uråldriga träden med de grönsilverskimrande bladen.

Knotiga och uråldriga står de här i en slänt och det har de säkert gjort under en väldigt lång tid. Olivträdet och oliverna betyder nästan allt på Kreta.

Oftast är marken nästan naken runt och omkring olivträden men här står de så pass glest att solljuset kommer åt gräset, om en månad är det säkert brunbränt och uttorkat.

Träden är väldigt vackra och personliga.

Under träden förvaras ihoprullade nät, när det är dags att skörda oliverna skakas grenarna eller slås med käppar och oliverna ramlar ner och fångas upp av näten. Men idag används säkert också maskinkraft för att göra jobbet.

Tänk om olivträdet kunde berätta något ur historien?

(Helichrysum italicum) En växt som påminner om vår renfana till utseendet.

En smörblomma, bukettranunkel (Ranunculus asiaticus), stor och präktig, en riktig magnet för insekter och fjärilar.

En smörblomma och en ophrys tillsammans på stenmuren.

Kretas egen ophrys (Ophrys cretica), nästan svart i färgen och syns bra mot allt grönt.

En lång innehållsrik dag är slut, hem till hotellet och tanka över bilderna till datorn och se om något duger eller inte? Det finns två dagar kvar och det kommer nya chanser. Men nu får det räcka för idag.

Fjärde dagen

Idag blir det ett nytt besök högt uppe bland bergen och komplettera bilderna från platån, vädret är fortfarande idealiskt med svag vind och inte för varmt. Lite senare ska kullarna lite längre in besökas för andra växter som inte trivs på gräsytan. Men först ska satyrnycklarna få en omgång!

De ser ganska oansenliga ut på lite håll men på nära håll är deras färgvariationer imponerande. Nära en av stenmurarna står de uppradade i hundratal, alla av samma art.

Det är en märklig orkidé. Det krävs att man går riktigt nära för att uppleva deras skönhet i form och färg.

Solljuset hjälper till att locka fram alla underbara färger som satyrnyckeln har.

Väg- och dikeskanter är helt fyllda av färger, allt mellan gult, blått och rött.

En röd vallmo mitt i allt det gula.

Färgskalan är fantastisk och varierar hela tiden under vandringen på gräsytan då de olika växterna inte är koncentrerade på samma ställen.

Det är dags att lämna platån och söka upp några av kullarna, bara en mycket kort transport och landskapet är förändrat.

Kullarna har helt annan vegetation än gräsytorna, nästan allt är taggigt!

Religion är närvarande på Kreta. Små kapell och kyrkor på ställen där det inte bor människor dyker upp på många platser vi besöker.

Fåren blir transporterade till betet, behöver inte gå själva!

Eller är de kanske på väg till slakt?

Ett annat kapell, bara några hundra meter från det andra, där fåren har sitt bete. På många områden är mattor av tunt armeringsjärn uppsatta som staket, och gör det svårt att komma in för att fotografera blomster. Men det finns tillräckligt många öppna ställen där vi kan ägna oss åt att leta efter intressanta växter.

(Ophrys heldreichii), kallas ibland för skorpionophrys.

Några av blommorna på skorpionophrysen ser redan lite vissna ut, värmen och torkan tar hårt.

Kretas egen ophrys (Ophrys cretica), inget exemplar liknar det andra, teckningen i blomman varierar liksom bakgrundsfärgen från svart till olika bruna nyanser.

 

Genom att patrullera fram och tillbaka över kullarna hittar man fler och fler olika ophrys, men de gömmer sig gärna bakom och under taggiga växter. Vill man fotografera är det bara att bita ihop och försöka trotsa det som sticks.

Några få ögonnycklar på en av kullarna visar upp sin skönhet i solljuset.

Ögonnycklarna är ganska små och spinkiga på den här platsen men det kanske inte är det bästa valet för växten?

(Ophrys episcopalis), en mäktig ophrys som ser ut som ett smycke men det är ingen smyckeophrys och har inget svenskt namn.

Ett svenskt namn kanske kunde vara biskopsophfrys?

En annan färgvariant av (Ophrys episcopalis).

Det är inte lätt att varken artbestämma eller fotografera de små skönheterna. Utseendet varierar och allt runt omkring är taggigt och vasst!

Kretanyckel (Anacamptis boryi), påminner en aning om vår inhemska göknyckel med ränderna på hjälmen.

En brun ophrys som det finns flera varianter av.

Den lilla oansenliga humleophrysen är vanlig på kullarna. Inte alldeles enkel att upptäcka, väldigt liten och inga starka färger.

Man måste krypa riktigt nära för att fånga humleophrysen på bild. Här växer den i en stor grupp på flera dussin individer.

Vi har sett många nya arter på kullarna och brottats med alla taggar i terrängen, det är dags att packa ihop och åka ner till Spili för lite lunch och spendera några timmar på byn. Upptäcka cafélivet och bara njuta av klimatet och betrakta folklivet. Tempot är betydligt lugnare än hemma i Sverige.

Matställen och butiker i stor mängd men än så länge är det ganska tomt på kunder och turister.

Maria Kostas taverna, ett av många fina ställen att besöka.

En färgglad skola men det är inget liv där, ser stängd och övergiven ut.

Spilis berömda fontäner, ligger alldeles nedanför ett berg som reser sig närmast lodrätt. Hela området är bergigt och ligger fantastiskt naturskönt.

Många äldre hus som knappast går att bo i finns också inklämda bland nyare hus.

En av många souvernirbutiker längs huvudgatan. Om en månad kommer den att ha många kunder.

Det är dags att gå tillbaka till hotellet och ta reda på dagens bildskörd. Återbesöket uppe bland platåerna blev lyckat, vädret det bästa tänkbara då vinden höll sig lugn och andra gången blir bilderna ofta bättre när man får en chans att rätta till eventuella misstag.

Femte dagen

Ett återbesök på platsen med rosa vildtulpanerna blir som vi väntade oss, de har blommat färdigt i värmen. Men det finns mycket annat att fotografera.

Äntligen lyckades vi hitta apnyckeln, i en grässlänt intill en vinodling, den har inte heller många dagar kvar innan den blommat ut. Det är tillåtet att ha lite tur ibland?

Spökyxnet, en vanlig orkidé på Kreta men inte helt enkel att se alla gånger då den inte har några starka färger på lite avstånd. Men närmare blir det helt annorlunda.

Spännande motiv i utkanten på en av de otaliga olivlundarna.

Vilda gladiolus i mängd, hemma får vi nöja oss med sådana som snittblommer.

Att fotografera landskapet är minst lika intressant som växterna.

En skorpionophrys.

Man behöver inte gå långt ifrån hotellet för att hitta fina motiv. Olivträden är fantastiska och tidigt på året innan gräset vissnat är färgskalan fantastisk.

Barken hos gamla träd är alltid spännande, de har varit med om mycket.

Det är dags att åka hem efter ett antal mycket lyckade dagar, men allt har ett slut. Svårt att se sig mätt på alla vackra växter och landskapet. Den första tanken är man måste tillbaka fler gånger!

Hemresan

En liten men energisk grupp känner sig nöjda med alla upplevelser. Vackra blomster i mängd, ett bra hotell som öppnade bara för oss. Det kulinariska är alltid en höjdpunkt på Kreta. Alla bör ha fått vackra och bra bilder. Det är förvånansvärt att så få människor är intresserade av en blomsterresa med Wild Nature fotoresor till Kreta, men de kanske åker dit med botaniker istället?

Kreta visade sig från en av sina bästa sidor, för oss som är blomsterintresserade. Området runt Spili är mycket lämpligt för en resa i april. Det enda problemet är egentligen boendet. Eftersom de "vanliga" turisterna kommer senare är de flesta hotell stängda men det går alltid att lösa på något sätt. Hyrbilar på flygplatser finns året runt. Matställen och barer är det ingen brist på.

En härlig resa är på väg att ta slut, bara den nödvändiga och trista flygresan hemåt återstår.

Nu ser jag framåt mot 2019 och att återse Monte Gargano, återstår att se om det blir möjligt?

 

Text och foto: Björn Söderström © 2018