Söderåsen våren 2013

Efter ett regn och när solen börjar lysa upp ser allt ut att glöda i bokskogen, träden ser nästan självlysande ut, fjolårslöven glänser som koppar och trädstammarnas mossor och lavar ser helt annorlunda ut mot när allt är torrt.

Årets besök i Söderåsen blev helt annorlunda än det förra från 2011. Den sena våren efter den långa och efterhängsna vintern har försenat all växlighet och flyttfåglarnas ankomst ett antal veckor. Ett annat år kan lövsprickningen ske i slutet av april men inte detta år. Bokarna i nationalparken har kopparfärgade knoppar som är färdiga att slå ut vilken dag som helst, det fattas bara lite tid, ljus och värme. Ravinen visar sin skönhet på ett annat sätt än när träden är färdiglövade.

Boken fjolårslöv täcker marken under träden effektivt och det finns nästan ingen annan vegetation som klarar sig bland de sura löven, inte ens vitsippor trivs. På det sättet känns skogen nästan som en park till skillnad från en norrländsk skog med barrträd. Boken trivs bara upp till de bästa klimatzonerna runt Mälaren, knappast högre upp i landet.

 

De gamla boklöven är svåra att bryta ner för naturen, i likhet med ekens löv ligger de kvar och en vinter räcker inte för att löven ska multna ner och bli ny jord.

 

Bokens rötter grenar ut sig alldeles ovanför marken och är helt täckta av gröna mossor. Trädjättens ögon tittar på besökaren och undrar varför vi stör?

 

På Skäralidravinens östra sida stupar branten ner nästan lodrätt till ravinens botten. Det är farligt att gå för nära kanten men det är inte nödvändigt för att få utsikt över ravinen.

De gamla träden är enormt knotiga och bevuxna med lavar. De kopparfärgade knopparna kommer inom kort att förvandlas till ljuvliga ljusgröna bokblad!

Det är fortfarande ganska tyst i skogen då våren är sen i år och alla flyttfåglar har inte anlänt ännu.

De döda bokträden får många trädlevande svampar, t.ex. fnösktickor som gäster där de kan leva vidare under massor av år.

 

Det varma kvällsljuset förvandlar bokarnas knoppar till kopparfärgade pärlor. Inom kort kommer solen att gå ner och färga allt i varma nyanser.

öderåsen är en favoritplats för vandrare, konstnärer och inte minst fotografer.

Skogen och träden har på kort tid förvandlats till gyllene av den nedåtgående solen på andra sidan ravinen.

Kvällsolen värmer upp bokskogen på östra sidan av ravinen. Ett skådespel i naturen att få se en vacker solnedgång. Det är fortfarande ganska kallt i luften men solens strålar värmer så gott det går tidigt på säsongen. När solen väl gått ner bakom Söderåsen västra kant blir det genast mörkt och kallt. Kvällens föreställning är över!

 

På morgonen innan besökarna kommer till den lite mystiska Odensjön råder ett fantastiskt lugn i naturen. Sjön ligger i nationalparkens östra del och omges av höga kanter.

 

Morgonsolen speglar ner träden i småbäckarna runt Odensjön.

 

I botten på Söderåsen ligger Skäralidsravinen med sin rinnande bäck. På ravinens sidor ligger enorma rasmassor av gråa stenar. Träden i ravinens botten är extra höga för att nå solljuset.

 

Allt ser naket och sterilt ut än så länge men träden ligger i startgroparna för en ny lövsprickning. Markens mossklädda stenar ser ut som utkastade smaragder.

 

Branterna runt bäcken visar upp en stram färgskala innan löven kommer, snart kommer allt att förvandlas.

 

Bäcken rinner fram genom ravinen, på sina håll bred och ganska lugn, på andra ställen smalare och lite vildare med små vattenfall uppdämda av träd som fallit för ålderstrecket. Fågellivet är än så länge sparsamt, några Forsärlor visar sig och Grönsångarna och Skogsduvan hörs ibland.

 

Under vattenytan ligger de kopparfärgade löven och ger platsen färg.

 

Ett måste vid ett besök på Söderåsen är att se en soluppgång, i slutet av april går den upp ungefär halv sex på morgonen och det är rejält kallt i luften.

 

När solen går upp blir hela platsen glödande och värmen känns redan.

 

I gryningen är det som kallast ute men det är värt all möda i världen att gå upp tidigt för att uppleva när naturen väcks till liv.

 

Ljuset är mycket vackert och det som tidigare var grått lyser nu i det varma solljuset.

 

Diset som uppstår i ravinen hjälper till att framhäva träden när bakgrunden suddas ut.

 

Senare på dagen är utsikten från den västra sidan över Skäralidsravinen bedövande vacker. De nya knopparna hos bokträden lyser som koppar mot trädens silverfärg. Om några dagar när löven spricker ut kommer skogen att förvandlas till en ljusgrönt skimrande lövsal.

 

Fotograferna har fullt upp att göra!

 

Blåbärsriset lyser som guld i morgonens solstrålar.

 

Efter några timmar när solen står högre är förtrollningen bruten och Söderåsen ser åter grå ut efter den långa vintern.

Inom kort kommer nationalparken att förvandlas till ett ljusgrönt skimrande smycke. Det är en väldigt speciell känsla att vistas i Söderåsen oberoende av årstid och för oss som kommer på besök norrifrån landet är det lite svårt att ta in att detta finns i Sverige? Känns mera som en exotisk plats i södra Europa! Ett besök på våren för att uppleva lövsprickningen är en fantastisk upplevelse, den brukar inträffa i månadsskiftet april-maj men kan naturligtvis variera beroende på hur lång vintern varit. I år är den betydligt senare än normalt. Ett annat år kan den inträffa i slutet på april. Men egentligen spelar det ingen roll, nationalparken är alltid vacker! Vid besöket 2011 hade de flesta löv redan slagit ut. Det gäller att ha lite tur men vara beredd och positiv!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2013