Slåtter med Ardennerhäst 2012

Att slå gräset på en äng eller inäga med hästdragen slåttermaskin är det inte många som gör längre. Dess då trevligare att få se och uppleva gammaldags metoder på nytt! Det finns ett naturreservat som heter Iggelbo vid sjön Tämnarens strand, närmaste större ort är Månkarbo i Uppland. Där pågår sedan flera år ett arbete med att hålla ett par mindre öppna områden i skogen i skick så att de inte växer igen och kväver resterna av den gamla ängsfloran. Om brännässlor och hundlokor får ta över har blåklockor och andra klassiska växter ingen chans att överleva.

Vad skulle passa bättre än att göra det som förr i världen? Det går i vilket fall som helst inte att komma dit med stora maskiner.

De höga växterna måste slås och tas omhand. I vanliga fall hade gräset samlats ihop och lagts upp på hässjor för att torkas till hö och använts till djurfoder. Det går inte i det här fallet, gläntorna i skogen är för trånga, vinden kommer inte åt och fuktigheten hålls kvar av den täta skogen. Återstår att forsla bort det slagna gräset och använda det till något annat, antingen torkas eller förvandlas till jord via kompostering. Iggelbo är trots allt ett naturreservat och ingen behöver höet, det viktiga är att ängarna får en chans att överleva och helst återta lite av sin forna flora. Som förr kan det aldrig bli men det kan bli bättre!

Kjell Sjöström använder sin gamla Mc Cormick slåttermaskin som dras av ardennern Rolle 13 år. Rolle har fått en omgång insektmedel på sig och det verkar ha hjälpt, det är fortfarande gott om mygg i augusti och som alltid mycket bromsar på eftersommaren. Hästar brukar ha stora problem med bromsar men Rolle ser lugn ut?

Där hästen och slåttermaskinen inte kommer åt, nära dikeskanter t.ex. får lien göra jobbet. Att slå gräs med lie ser enkelt ut men det krävs en hel del träning för att hantera lien rätt. Eggen måste vara riktigt vass för att bita på grödan, en modern lie som man köper i järnaffären är mycket sämre än de som fanns förr i världen, härdningen av stålet gör att det är jättesvårt att få till en vass egg, det vill gärna bli en s.k. råegg, samma fenomen som på rostfritt material. Äldre liar hade ett mycket "enklare" stål som går att slipa rakbladsvasst på en slipsten, sedan underhåller man skärpan hos eggen med ett bryne.

Stjälkarna hos de högvuxna arterna som hundloka är riktigt sega och hårda och jobbet med lien blir slitsamt.

Fram och tillbaka, runt ängen tills det är klart. Hästen är stark och orkar dra slåttermaskinen utan problem. Tack vare allt regn som fallit i sommar är gräset ovanligt högt och rejält blött.
      

I botten på gräset växer det kraftiga mossor, inte konstigt, de gynnas av det höga gräset och att fuktigheten bevaras, något som det är gott om i år tack vare den regniga sommaren. Det gör att det blir stopp i slåtterbalken hela tiden och Kjell får stanna upp och rensa balken gång på gång.

Den gamla slåttermaskinen är full av intressanta och välgjorda detaljer, balken är utformad som fingrar och en rörlig kniv klipper av grödan. Drivningen överförs från maskinens hjul via en växellåda till kniven som rör sig fram och tillbaka. Fingarna styr in gräset mot kniven. Om slåtterbalken ska göras längre blir det för tungt för en häst att dra maskinen och större maskiner drogs av parhästar. Hjulen är gjutna i järn m.m. Maskinen kräver ständig smörjning för att fungera bra.

Hästens seldon är ett fint gammalt hantverk och slåttermaskinens skaklar är gjorda i trä.

När det blivande höet är slaget ska det samlas ihop, i det här fallet med handkraft och krattor.

Det är inte aktuellt att hässja höet på de här små ängarna, annars hade säkert en hästdragen släpräfsa kommit till användning. Ardennern Rolle står snällt i bakgrunden och väntar.
      

Lite rast och prat om dagens jobb hör till! Dags att fortsätta!

 

Med den långa spaken fälls slåtterbalken upp och drivningen kopplas ifrån. Det är en viktig säkerhetsdetalj när balken ska rensas från det blöta gräset. Om hästen skulle få för sig att dra iväg och balken fortfarande hade drivning kunde det sluta väldigt illa för bondens fingrar och händer!

Slåtterbalkens konstruktion med fingrarna och kniven sedda från under- och översidan. I princip är det samma konstruktion som gäller än idag!

Mc Cormick, ett namn med mycket nostalgi runt, det finns fortfarande kvar som varumärke men produkterna har naturligtvis förändrats många gånger sedan hästens och ängsbrukets tid.

Kjell Sjöström och Rolle kommer tillbaka med en vagn att lasta upp höet på efter att arbetet med slåttermaskinen är avklarat! Höggafflarna står färdiga att användas.

Att lasta upp hö är ett ganska tungt jobb och en rörelse med kroppen som sliter.     

Ute på änget fortsätter arbetet med att slå dikesrenarna och att kratta ihop höet i högar.

Arbetet med att hävda de öppna ytorna i naturreservatet kommer att bidra till att den  biologiska mångfalden säkras. De generationer som är födda i nutid skulle förlora ett viktigt kulturarv i den moderna svenska historien om inte frivilliga krafter ställde upp och bidrog med sitt arbete.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2012