Skördedag i Österbybruk 2011

Första lördagen i september var det dags att avsluta aktiviteterna i Leaderprojektet, Odling, Mat och Måltid, efter tre år. Den lilla åkern i hörnet Långgatan-Hammargatan skulle skördas med självbindaren, dragen av tre ardennerhästar, och en tidigare skördad gröda skulle tröskas. Lantbruksmuséet har en lokomobil från 1903 och ett tröskverk av Munktelltyp, tillverkat i Örbyhus som används för att visa hur det kunde gå till förr i världen. Lokomobilen är egentligen en ångmaskin på hjul som kan transporteras. Den är enormt tung och har mycket dålig svängradie och det är lätt att föreställa sig vilket tungt jobb det måste ha varit för hästar att dra lokomobilen på gamla grusvägar. Med tanke på hur mycket den kostade år 1903 i det penningvärdet kunde säkert endast rika gårdar köpa en lokomobil.

Den gamla lokomobilen, en Munktells av typ H, används för att dra tröskverket. Det tar lite tid att fylla den med vatten och värma upp det till användbart ångtryck. Lokomobilens skorsten går att fälla ner, annars skulle den inte få plats inomhus. Vissa skortenar var försedda med gnistsläckare och det kunde nog vara motiverat. Om lokomobilen placerats nära en lada med halmtak kunde den säkert orsaka att ladan brann ner?

Det stora hjulet förses med en rem till tröskverket.

Tröskverket är uppställt och klart för användning. Remmen från lokomobilen är på plats. Runt det bakre hjulparet är stoppklossar placerade och lokomobilen förses också med ett par stoppklossar. Lokomobilen skulle säkert stå still i varje fall tack vare sin tyngd men det skadar inte att vara säker.

Pallen leder upp till det fällbara bordet på kortsidan där den som matar tröskverket skall stå och jobba. De knutna kärvarna som självbindaren ordnat läggs upp på sidan med högaffeln och sedan matas de ner i tröskverket i jämn takt.

 

Det gamla tröskverket gör ett strålande bra jobb med kärvarna men det är en jobbig arbetsplats med allt damm som flyger omkring. Marken blir snabbt fylld av halm, agnar och boss. Resultatet av tröskningen kommer ner i säckarna som är placerade på sidan.

Det är en imponerande uppställning på Lantbruksmuséets gård. Alla förvånas av att lokomobilen går så tyst, tröskverket däremot slamrar rätt ordentligt. Kornen som hamnar i säckarna ser perfekta ut, den gamla maskinen gör ett utmärkt jobb, en modern skördetröska skulle inte kunna göra det bättre, bara snabbare.

Det kommer lite besökare under dagen för att titta på tröskningen.

Det är dags att plocka ihop efter färdig tröskning men det pågår samtidigt skörd av svarthavre på åkern med ardennerhästar och självbindare. Den grödan får tröskas senare efter torkning.

På åkern ska ardennerhästarna göra sitt jobb och dra den tunga självbindaren. Förstället som används är mycket fint uträknat. När hela ekipaget ska svänga måste den häst som går ytterst i kurvan ta en längre väg än de två innanför och då måste förstället medge att alla tre hästar kan gå olika långt utan att kopplingarna bryter och bänder.

En tredje häst blir som en extra resurs på sidan eftersom dragstången bara kommer mellan två hästar. Alla kedjor och länkar är kopplade och det är bara för bonden att sätta sig på självbindaren och ta tömmarna.

Det är en varm dag och hästarna svettas rejält.

Plötsligt händer det som inte fick hända, borddukens remmar går sönder på samma sätt som förra året!

Montera ner den och iväg till Lantbruksmuséets verkstad för reparation. Det är inte helt enkelt att träda tillbaka duken runt axlarna, det är trångt och det finns skarpa kanter men till slut sitter den på plats. På den tiden som självbindaren användes monterades dukarna ner på vintern och förvarades inomhus, annars kunde råttorna äta upp och förstöra allt som var textil!

 

Men det var inte slut på elände och motgångar. Helt plötsligt slutar självbindaren att knyta kärvar! Det visade sig att när garnnystanet skulle bytas går det för kärvt någonstans, garnet fastnar och bytet uteblir. När garnet av sisal ska trädas tillbaka är det svårt för bönderna att komma ihåg hur det skall dras genom alla hål och armar och det är inte speciellt konstigt. Det var säkert minst 40 år sedan sist? Till slut blir det rätt och självbindaren börjar knyta kärvar igen.

Resten av skörden går som planerat och Janne får prova på att köra självbindare. I och med den här dagens skörde- och tröskningsarbete är Leaderårens alla aktiviteter avklarade.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011