Om Österbyfotografen

Jag heter Björn Söderström och är en passionerad fotograf boende i Österbybruk, som ligger i norra Uppland. Som fotograf är jag närmast självlärd, började i tonåren med en Agfa Silette, i hemmet var det närmast underförstått att det skulle tas bilder.

Under åren har jag fotograferat med alla möjliga kameror, allt ifrån enkla nybörjarkameror, tvåögd 6x6 spegelreflex, småbildskameror, både enögda spegelreflex och mätsökare till större kameror i 6x6 och 6x7 format. Numera blir det mest digitalt eftersom det är mera lättillgängligt och gör det möjligt att fotografera mer utan att öka kostnaderna. Film och framkallning, diaramar etc. har alltid dragit stora kostnader för de som fotograferat mycket, digitalt kräver endast lagringsutrymme i datorn och det är förhållandevis billigt. Dataprogram för bildbehandling kostar naturligtvis också en del men man behöver inte välja de dyraste.

Under 90-talet sysslade jag mycket med s.k. bildspel. Att visa diabilder med flera projektorer kombinerat med eget ljud eller lämplig musik. I dag är det ingen som håller på med sånt med den gamla tekniken, däremot går det bra att göra motsvarande saker med datorns hjälp på ett mycket enklare och billigare sätt än förut. Det är ett utmärkt alternativ för den som vill berätta en historia och kan ge så mycket mer än enstaka bilder. Ska bildspelen visas för publik går det åt en dataprojektor och det finns det på de flesta företag och samlingslokaler i dag. Priserna på dylika apparater har också gått ner så pass att det är möjligt att köpa en för personligt bruk.

Mina främsta fotomotiv är landskapet, både det vilda som finns t.ex. i fjällvärlden eller det som skapats av våra jordbrukande förfäder. Att resa till främmande platser är ett favoritnöje för mig. Hemmablindheten gör att man lätt glömmer att ta bilder i sin hemtrakt av det skälet att man inte ser den. Efter att ha kommit hem från en resa kan det hända att ögonen öppnas på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Jag åker regelbundet till Norge som nästan känns som ett andra hemland. Favoritplatser är Lofoten och Innerdalen, en oerhört vacker dalgång i Trollheimen. Fjällen i Norge är mer alplika än de svenska. Innerdalen är omgiven av höga och branta fjäll vilket ger den ett ljus som man knappast upplever på andra platser. Avståndet till kusten är bara ett par mil och det ger dalen stora mängder med nederbörd. Snödjupet är ofta ett par meter.

Jag trivs också på sydligare breddgrader som de Grekiska öarna i Medelhavet. Att få vandra omkring på små byvägar där det doftar av vildväxande kryddväxter som salvia och timjan, ett överflöd av vilda blommor på ängar och i diken, och stora gamar som patrullerar luften ovanför huvudet är en mycket stor upplevelse.
      
Sedan några år har jag fått en engelsk landskapfotograf som nära vän. Besök i hans hemtrakter i norra England, Northumberland, på gränsen mot Skottland har varit fantastiska upplevelser. På bilden från sjödistriktet i Cumbria står Anthony Hope till vänster och jag till höger och fryser i den snåla blåsten. I Northumberland är jordbrukslandskapet betydligt mer närvarande än i Sverige. Kor och får i enorma mängder som håller landskapet öppet. I Sverige växer landskapet igen i snabb takt då det inte är lönsamt att driva jordbruk i mindre skala. Trist men det är svårt att hindra utvecklingen.