Monte Gargano

En resa till Monte Gargano i Italien under april månad låter som en dröm för blomsterintresserade? Det är nästan en underdrift att påstå det! Området är känt som Europas orkidétätaste område men det är mycket mer än så.

Wild Nature fotoresor ordnade under april månad två resor dit för att kunna uppleva blomsterprakten samtidigt som landskapet kunde avnjutas. Kultur och ett avspänt boende på en ekologiskt driven gård mitt i området ingick också i resan.

En stor del av Monte Gargano, sporren på den italienska stöveln beläget på östra kusten mot adriatiska havet, är avsatt som nationalpark grundad 1991. Det betyder inte riktigt samma sak som i Sverige. Monte Gargano är en bergig halvö delvis täckt av gigantiska ädellövträd, ek och bok, som finns i Foresta Umbra, en naturtyp som är en rest av den som täckte stora delar av syd-europa innan människorna ändrade på landskapet. Området ligger i provinsen Foggia i Apulien, oftast kallad Puglia lokalt.

Den italienska landsbygden runt Monte Gargano känns ovanligt levande jämfört med länder som Sverige där allt utanför storstäderna närmast är under avveckling?

Varför inte satsa på naturturism, som det verkar finnas en del av i Italien, det skulle kunna ge möjligheter till inkomster och bevara kulturlandskapet, skogen och de vilda djuren istället för att använda allt kortsiktigt som plånbok? Boendet under resan till Monte Gargano blev just på ett ekologiskt jordbruk mitt i området dit turister kan åka och uppleva lugnet och naturen utan tätorternas stress.

Agriturismo Falcare heter gården. Den blev den perfekta utgångspunkten för resans huvudinnehåll, att få se och uppleva alla ljuvliga orkidéer!

En av alla små Ophrys som uppträder i många former och färger och i stort antal. Mångfalden är överväldigande och gör det svårt att veta vilken art det handlar om.

Men det spelar ingen större roll för oss som bara vill uppleva skönheten och inte har det som yrke? Just den här typen av orkidéer hör hemma i syd-europa och inget vi har på hemmaplan, bara en enda art kallad flugblomster.

I bondgårdens trädgård blommar fruktträden för fullt och sprider en härlig doft. I bakgrunden hörs tupparna gala och alla andra ljud som hör lantlivet till.

Några kor betar fridfullt och håller gräsytan kortklippt utan maskiner.

Gården har plats för många gäster, många italienska besökare stannar nog bara över dagen men för oss långväga ifrån finns det utmärkt logi. Tack vare klimatet långt söderut och nära kusten smakar alla grönsaker helt annorlunda mot på nordiska breddgrader. En viktig del av en resa är att ta del av den lokala kulturen och där spelar maten stor roll. Mat är kärlek i Italien!  

Solen står högt på dagarna och nätterna är kolsvarta, väldigt annorlunda mot hemma. I april är värmen precis lagom för utomhusaktiviteter, sedan under den riktiga sommaren blir det alldeles för varmt för oss nordbor!

Dags att vakna första dagen efter resdagen, tidig morgon för att dra nytta av ljuset, frukost kan man äta lite senare! Tupparna hjälper oss att komma igång.

Den första ofrys som vi träffar på är den bedårande Prakt-ofrysen (Ophrys neglecta), full av daggdroppar den här morgonen.

De flesta orkidéer och andra växter som vi träffar på har av naturliga skäl inga svenska namn då de inte förekommer hos oss eller i övriga Skandinavien. Den ofrys som syns på bilden är en sådan som saknar svenskt namn, på engelska kallas den Spectacle vilket skulle kunna tydas som glasögon men det kan passa in på många andra arter också, på latin heter den i varje fall (Ophrys biscutella) och är tämligen vanlig i området.

På bara några meters avstånd kan samma art se annorlunda ut (Ophrys biscutella).

Det här är typisk orkidémark på Monte Gargano, diken och vägslänter fulla av stenar och taggiga buskar. Överallt växer de men gemensamt är att de flesta är ganska små och inte helt enkla att upptäcka alla gånger i gräset? Det är tidig morgon och alldeles tyst, inga fordon som stör, det enda som hörs är någon hund som skäller långt borta och några Härfåglar med sitt karakteristiska läte.

Det är fortfarande blött i gräset och på blommorna men det bidrar till skönheten när solen kommer upp ovanför den skyddande stenmuren. Dags att åka tillbaka för att få lite frukost och ta reda på morgonens bilder. Alltid bra att börja lite försiktigt och lära sig en ny plats med annorlunda ljus osv.....

Första dagens eftermiddagsutflykt blir till Monte Sacro. Det tar en hel del tid att åka bil på Monte Gargano, vägarna är krokiga och har dålig beläggning men det spelar ingen roll. Vädret är härligt men tyvärr ganska blåsigt vilket är en stor nackdel när man vill fotografera blommor. Backarna är väldigt branta på sina håll.

Borstnycklar (Orchis italica) är en av karaktärsväxterna på lämpliga områden. Väldigt vanlig och varierar en hel del i storlek och färg.

Ögonnyckel (Orchis quadripunctata), inte så jättevanlig men vi ser den på några platser. Det latinska namnet säger att den har fyra prickar, ett säkert kännetecken.

Den här ofrysen (Ophrys lucana), träffade vi på bara en enda gång på Monte Sacro, tyvärr under väldigt blåsiga förhållanden.

De första dagarna ser vi åtskilliga orkidéer som kallas Satyrnycklar, men de är inte riktigt på topp ännu, först på fjärde dagen har de slagit ut och visar sina stora variation i färg och former (Serapias bergonii).

Spökyxne (Aceras anthropohorum), den träffar vi på lite överallt, på engelska kallas den träffande nog Hängd man!

Mitt i våra fotobestyr kommer en jättestor flock med getter som ska passera, bara kasta ihop prylarna och försöka komma undan men det går bra!

Ett par hundar leder flocken och en herde följer efter. På några minuter drar de förbi och allt blir lugnt igen. Det är mycket enklare för getterna att ta sig fram på berget än för oss, lätt att känna sig en aning klumpig?

Gräsytorna på Monte Sacro är de perfekta platserna för många av orkidéerna men dagens byiga vind gör det svårt att få bra bilder men det skulle bli betydligt bättre förhållanden de närmaste dagarna.

Toffel-ofrys (Ophrys bertoloniiformis), en av de allra vackraste arterna under dagarna på Monte Sacro.

Kal satyrnyckel är väldigt vanlig, växer på berget, vägrenar och diken nästan överallt (Serapias lingua). Som hos de andra orkidéerna varierar storlek och färger.

Läppen hos Satyrnyckeln är nästan hårlös och det är väl därför den här arten kallas kal (Serapias lingua).

En Fjärilsnyckel (Orchis papilionacea) i profil.

Första dagen är avklarad. Vi har fått se prov på flera olika naturtyper. Det är mycket stor variation på Monte Gargano och alla typer verkar överfyllda av vackra växter, inte bara orkidéer. På kvällen väntar en härlig måltid med lokalt ekologiskt producerad mat, allt smakar fantastiskt! Utanför huset håller lövgrodorna kvällskonsert runt en av gårdens dammar. Mycket bilder blir det att ta reda på, många nya utmaningar. Det är alltid annorlunda att komma till en ny plats med annat ljus, solen står högre och skuggorna blir kortare och djupare. Det besvärligaste är dock vinden men det är bara hoppas att den avtar till nästa dag.

 

Andra dagen inleds med ett besök i en bokskog inte långt ifrån boendet. Skogen är ganska gles och det finns stor chans att hitta intressanta växter, inte bara orkidéer. Ljuset är speciellt i en bokskog, på den punkten är det ingen skillnad mot de bokskogar som finns i södra Sverige, Skåne och Halland, men det är inte samma art av bok. Att det är bok är lätt att känna igen på bladen och grenarna som står rakt ut vinkelrätt från stammarna.

Växtligheten är frodig, många stammar är klädda av lunglav och murgröna, som kan växa ända upp i toppen på jättehöga träd. På sikt är murgrönan ingen positiv gäst för trädet då den kommer att ta kål på det till slut. Men det är vackert att se på!

Även äldre träd har många nya grenar som försöker etablera sig. Grönskan är väldigt ljus och späd så här i början på säsongen. Normalt brukar det vara rätt sparsamt med vegetation på marken i en bokskog men klimatet skiljer sig avsevärt från det i Norden.

 

Lunglav, en art som trivs på lövträd och är en indikator på att luften i området håller tillräckligt bra kvalité. Annars försvinner den.

Murgrönan tillsammans med mossorna täcker bokens stam och ger ett närmast subtropiskt intryck.

Dagens första orkidéfynd blir en (Ophrys biscutella), ganska oansenlig och liten, som de flesta andra av samma släkte.

(Ophrys lutea), den gula ofrysen står ofta väldigt nära trädens stammar.

Det råder ett härligt lugn i skogen, bara lite fågelsång, inga störande ljud från trafik och flyg.

Det är svårt att bli klok på alla (Ophrys biscutella), de byter utseende hela tiden på alla växtplatser som vi ser dem.

 

Det är gott om stenmurar i markerna, ett tungt manuellt arbete som lagts ner för att markera betesmarker. Idag kan vi njuta av dessa ängsliknande ytor där något för oss så exklusivt som vilda Pingstliljor lyser upp som vita prickar med rödgula lyktor i centrum.

(Asphodeline lutea), en gul liljeväxt uppträder där skogen inte är så tät eller på öppen mark som den på vänstra bilden.

Storvuxna blå iris.

En av de vanligaste orkidéerna runt Medelhavet är Göknyckeln (Anacamptis morio), lätt att känna igen på ränderna i blommornas hjälm. Varierar väldigt mycket i färg och storlek. Allt från rött, blått och även helt vita exemplar.

Vackra blekblåa violer pryder marken runt Pingstliljorna.

Äntligen hittar vi på den, vår motsvarighet till Adam och Eva, Romeo och Julia (Dactylorhiza romana). Bara ljusa exemplar i benvit färg, inga röda eller rosa.

Dags att lämna den härliga bokskogen för den här gången och åka tillbaka för lite frukost och eftertanke innan eftermiddagens utflykt.

 

Under eftermiddagsutflykten stannar vi på ett högt beläget område där Fjärilsnycklar och Göknycklar dominerar. Men det finns också en del ofrys att se bara man böjer sig ner och letar lite noggrannare, de döljer sig gärna i gräset! Det blåser en del men betydligt mindre än igår och lättare att hantera.

I gräset finns det Prakt-ofryser (Ophrys neglecta) som verkligen gör skäl för namnet prakt. De är ganska små men syns bra bara man kommer tillräckligt nära mot den gröna bakgrunden.

(Ophrys brutia), en typ av Spindel-ofryser som är uppdelade i en mängd underarter. Modern forskning med ny teknik kastar omkull gamla sanningar hela tiden och många arter har fått byta släkten!

Bara inom ett litet område varierar en art som Prakt-ofrys (Ophrys neglecta) på ett sätt som visar naturens finurligheter.

Religionen är närvarande hela tiden i Italien, som är ett katolskt land, på ett helt annat sätt än i Sverige. Madonnor och helgon som betytt något för befolkningen.

 

 

Trädens form visar att landskapet på Monte Gargano pinas av vinden, nere i dalen ligger många gårdar med aktivt lantbruk, betande djur som håller landskapet öppet långt upp på bergssluttningarna.

 

Dagens tredje stora stopp är i den underbara skogen Foresta Umbra. En fantastisk skog som domineras av jättelika bokar och ekar, en relikt av hur landskapet en gång såg ut på den här breddgraden innan människan omskapade landskapet för odling, bostäder och tätorter.

Ett stort träd har fallit för ålderssträcket och lämnat plats för ett nytt än så länge ungt träd. Trädens ålder är helt annorlunda än ett människoliv, många hundra år kan gå innan de dukar under.

Bokens rötter ser ut som fingrar grävt ner sig i jorden. Den släta barken och gröna färgen är typisk för intrycket av en riktig bokskog.

Stenekens taggiga löv i en solglänta i skogen.

I utkanten av skogen syns himlen, längre in kan den vara så tät att man bara ser upplysta löv och det blir mörkt på marken under träden.

Fjolårslöven ligger tätt på marken som en röd matta och stoppar de flesta kärlväxterna att få fäste i den miljö som löven utgör.

Murgrönan, vacker och trolsk men ingen välkommen gäst hos träden.

Den unga murgrönan har inlett sitt arbete med att klättra upp till trädets krona.

Två av resans dagar är till ända, stora upplevelser och många olika naturtyper besökta, inte bara orkidéer utan även annat som ger en helhetsbild av platserna. Dags att åka tillbaka till boendet, ta reda på bilderna och njuta av den väntande måltiden med äkta rustik mat som det ska vara på landsbygden.

Nästa dag är det dags för nya äventyr!

Halvvägs in på resan efter två riktigt fina dagar, vädret är snällt mot oss och den byiga vinden är borta vilket gör det både enklare och trevligare att vara ute och fotografera.

Det finns mycket kvar att upptäcka och ett återbesök på första dagens morgonpass blir den första utflykten på tredje dagen. Förhållandena är idealiska och alla har fått lite rutin från första dagarnas försök. Det tar alltid lite tid att få till bra resultat, även om man är en van fotograf! Resans tempo är perfekt, ingen behöver stressa eller jaga för se så många arter som möjligt, det är ingen specialistresa för botaniker utan vi ska hinna med lite kultur och landskapsfoto också.

Vi börjar dagen med att återvända till platsen för den första dagens morgonutflykt. Bara några kilometer att köra. Förhållandena kan inte bli bättre. Ingen hårt solljus, ingen vind, inget regn, vad mer kan man önska sig?

Utvecklingen hos växterna går med rasande fart, de ofrys vi kom i kontakt med inledningsvis ser redan lite hängiga ut, däremot håller alla satyrnycklar på att komma igång ordentligt. Men så är det när man väljer veckor för en resa, ingen skillnad mot på hemmaplan. Ingen idé att bara jaga så många arter som möjligt utan verkligen göra något bra med de som vi kan hitta på, och det är mer än tillräckligt!

En av de vanligaste orkidéerna runt Monte Gargano är Fjärilsnyckeln (Orchis papilionacea). Den är rätt stor jämfört med alla Ofrys som mest gömmer sig i gräset. På morgonen i solljuset är den fantastiskt vacker och står helt still innan vinden kommer igång mot eftermiddagen.

Borstnyckeln (Orchis italica) är minst lika vanlig som Fjärilsnyckeln och Göknyckeln. De rosa ränderna ger hela växten ett karaktäristiskt mönster.

(Ophrys passionis), en annan art i Spindel-ofryssläktet träffar vi på på många lokaler.

De ser alla väldigt lika ut men små detaljer skiljer, färger däremot kan variera nästan hur mycket som helst!

I takt med att solen kommer upp lite högre på himlen blir blommorna belysta och visar upp sig i all sin skönhet!

De djupröda färgerna hos Göknyckelns (Anacamptis morio) blommor är bedårande i morgonljuset.

En ensam Krutbrännare (Neotinea ustulata) står bland de för oss mer exotiska arterna. Den har vi hemma på Öland och Gotland och några få andra områden.

Det är lätt att förstå att Spökyxne (Aceras anthropohorum) kallas Hängd man på engelska. Blommorna kan ge associationer till att en människa är hängd under blommans hjälm. Växten är rätt oansenlig och lätt att gå förbi men på nära håll och i solen är den vacker!

Ett prov på färgvarationen hos Göknyckeln (Anacamptis morio), purpur och vitt istället för rött.

Den kala satyrnyckeln (Serapias lingua) visar sin röda tunga för oss besökare!

Par i Ofrys (Ophrys biscutella).

En annan kal satyrnyckel (Serapias lingua) visar sin rosa tunga!

Morgonens lyckade besök är över! Tillbaka till boendet för frukost och sedan ägnar vi en stund i Agriturismo Falcares omgivningar. Inte långt från gården är en äventyrsslinga anlagd i en gles lövskog. Där visar sig Romeo och Julia mot de mörka träden. Svårt att låta bli att fotografera skönheterna?

Romeo och Julia (Dactylorhiza romana) påminner om vår inhemska Adam och Eva men är inte lika robust byggd. Det är tydligen vanligt att endast den ena färgvarianten uppträder på de olika lokalerna. Påminner även om hur Adam och Eva beter sig med sina röda och gula exemplar.

Under eftermiddagen ska vi ägna oss inte bara åt blommor landskap utan även kultur i form av ett besök i en stad med medeltida anor som heter Monte Sant´Angelo. Högst uppe på berget med samma namn ligger staden.

Italien är inte så gammalt som ett enat land och städer som Monte Sant´Angelo har haft sin betydelse i regioner eller under helt andra förhållanden än vi kan föreställa oss. Vem skulle t.ex. komma på att kalla kompositören Antonio Vivaldi för italienare, han var Venezianare och inget annat! Kännedom om historia gör att man får en helt annan respekt för trakten.

Utsikten över Monte Garganos sydkust är fantastisk en dag med rätt väder!

Gammalt och nytt blandat, moderna stuprör, järnräcken och TV-paraboler på de urgamla husen.

På taken ligger tunga stenar ovanpå de antika takpannorna, kanske av rädsla att de ska blåsa ner vid hårt väder? Så högt som Monte Sant´Angelo ligger kan det säkert vara ordentligt blåsigt vissa årstider!

Krukväxter utanför dörren till bostaden redan i april, det törs man inte ha i Sverige innan järnnätterna passerat i början på juni!

Den slitna stentrappan upp till stadens gamla Citadell. Inte rolig att gå i om det regnar?

Gatsten som håller i eviga tider på gatorna och ingen modern och tråkig asfalt.

Det gamla Citadellet med sina höga stenmurar och skyddsvall.

På murarna växer en vacker blå växt som har lyckats hitta lite jordmån med näring för sin överlevnad.

Vi måste naturligtvis också turista lite grann som motvikt mot allt krypande i gräset!

Monte Sant´Angelo fungerar naturligtvis också som en turistmagnet. Fullt av besökande turister på gatorna och torgen.

Butikerna bjuder ut sina lokala specialitéer, alla möjliga sorters pasta t.ex.

Frukter, nötter osv.....

Göknyckeln (Anacamptis morio) tävlar med Fjärilsnyckeln om att vara mest färggrann och talrikast.

Efter besöket i Monte Sant´Angelo måste vi naturligtvis ut i naturen och fortsätta att uppleva blomningen. Orkidéer som dominerar är Göknycklar och Fjärilsnycklar på den här typen av platser Det finns ofrys också i form av Gul ofrys men de är inte så lätta att upptäcka då gräsen vuxit upp tillräckligt högt för att dölja de små skönheterna.

Äntligen hittar vi några exemplar av helt vita Göknycklar (Anacamptis morio). Det är märkligt hur naturen kan uppträda i så många olika skepnader.

Det är inte bara gräsytorna med sina orkidéer som är intressanta, på stenmurar växer många färgranna och vackra arter som lyser upp det gråa. På bilden en liljeväxt (Ornithogalum montanum).

(Alyssum saxatile) Gult, blått och vitt gör tillsammans en stenmur levande!

(Alkanna lehmannii) Man kan undra varifrån får dessa växter sin näring, men de är överlevnadskonstnärer och kan klara sig med ytterst mager jord som kan finnas mellan stenarna och det lilla regn som faller under den tidiga säsongen. När den riktiga sommaren kommer med stark värme och torka måste de vara färdiga med sin fortplantning.

 

Efter besöket i Monte Sant´Angelo är det dags att dra oss "hemåt", men det finns gott om tid att spendera på ytterligare en plats. Ett liknande område som första dagens start fast i ett annat väderstreck får bli en utmaning, skillnaden är också att nu har ljuset skiftat karaktär och blivit varmare sent på eftermiddagen.

Kreaturen som går helt fritt och löst efter vägarna känner sig inte speciellt bekväma med att ha fått sällskap och drar sig snabbt därifrån. Det enda som märks är att ljudet från ledarkons skälla blir svagare och svagare tills det är helt tyst.

Korna tittar lite avvaktande på oss innan de vänder ryggen till och avlägsnar sig. Det finns gott om färskt bete på vägrenarna.

Under de båda dagar som gått har utvecklingen hos Satyrnycklarna varit explosionsartad, nu syns de överallt från att bara ha varit knoppiga för två dagar sedan. Oerhört vackra och varierade.

Hårig satyrnyckel (Serapias cordigera).

I alla stenrös och murar uppträder Ruindödlorna, kommer fram som en blixt och försvinner lika snabbt. Med lite tålamod och inga snabba rörelser går det att komma tillräckligt nära för att få några bilder men minsta störning och de är de borta på en sekund!

Kvällen närmar sig och ljuset blir varmare när solen sjunker mot horisonten, allt är lugnt och stämningen är fantastisk. Tiden känns som att den står still.

Dagarna flyter på snabbt och det är redan dags för den sista undantaget resedagen. Nu har vi chansen att reparera alla misstag som man alltid gör vid fotografering. Det är så lätt att bli upphetsad av allt fantastiskt i Monte Gargano och börja ta bilder utan att tänka igenom ljus, motiv, objektivval osv.. Tack vare digitaltekniken finns chansen att se igenom dagens bildskörd vid hemkomsten till login och ta om bilderna dagen efter. Gratis att misslyckas jämfört med hur det var tidigare, skicka in sina diarullar och konstatera en vecka senare att det blev inte så bra som det var tänkt! Vår reseledare har bidragit med tips och idéer om alternativ teknik vid blomsterfotografering. Rena artporträtt av växter, fåglar och djur kan lätt bli tråkiga även om de är perfekta ur teknisk synvinkel? Bara att se på andras bilder kan ge intressanta uppslag. Något som vi slås av vid den gemensamma bildvisningen är att allas bilder är helt olika trots att vi fotograferat samma saker! Spännande och intressant!

Vi börjar avslutningsdagen i en bokskog av samma typ som andra dagens förmiddagstur. Den ligger på nordsidan av en kulle och ljuset är lite kallare tack vare skuggan. På andra sidan dalen belyser solen redan skogen. Det kalla ljuset passar väldigt bra in på trädens stammar, det gör att bilderna får en grafisk kvalité.

Gräset ser lite kallt ut tack vare att skogen ligger i skugga men snart kommer färgerna att bli varma när solen kommer upp bland träden. Det finns inte speciellt mycket orkidéer i det här skogsområdet, det handlar nästan enbart om Romeo och Julia och Gul ofrys. Lite längre ner vid vägrenen däremot finns det gott om olika ofrys och andra arter.

I takt med att morgonsolen lyckas komma över kullen får även vägkantens Ofrys färger som lyser (Ophrys biscutella).

I den glesa bokskogen är det nästan den enda orkidé som vi ser. Romeo och Julia (Dactylorhiza romana).

Ljuset blir starkare för varje minut (Ophrys biscutella).

Spökyxnets (Aceras anthropohorum) hängda gubbar blir synliga när man kommer riktigt nära orkidén.

Äntligen kommer den efterlängtade solen och bryter igenom mellan trädstammarna. Alla färger förändras på en gång åt det varmare hållet.

Vi får lite extratid innan eftermiddagsutflykten och vad passar bättre än att ströva i den glesa skogen i närheten av gården Agriturismo Falcare?

Skogen är oerhört vacker i sin försommarskrud. Längre fram på säsongen blir grönskan mörkare och tyngre, precis som på hemmaplan. Vacker fågelsång hörs ibland från Sydnäktergalen, Gulhämplingar visar sig också.

Att vandra i en ädellövskog är något helt annat än en nordlig barrskog på våra breddgrader, eller längre norrut, men alla skogstyper kan vara fantastiska fast på olika sätt.

 

Markskiktet är inte artrikt med det som finns är mycket vackert, Pingstliljor, Anemoner och några enstaka Romeo och Julia här och där.

Den gula färgskalan är intensiv, när vinden tar tag i de höga örterna ser marken ut att röra sig!

Längs resvägen från boendet ner mot San Giovanni får vi plötsligt syn på ett antal gula växter ovanpå en stenmur. Först är det lätt att ta dem för Romeo och Julia när bilen susar förbi men det visar sig vara de vackra Gullvivenycklarna (Orchis pauciflora).

Gullvivenycklar (Orchis pauciflora). De gula blommornas prickar avslöjar arten. De benvita Romeo och Julia har inga prickar.

Gullvivenycklar (Orchis pauciflora). Ibland måste man ha tur och flera par ögon i bilen ökar chansen att någon hinner upptäcka något. Vi kan ändå inte köra fort på serpentinvägarna som känns som en del av Giro D´Italia! Italienarna är tokiga i cykelåkning och vi möter många cyklister under våra utflykter.

Väl framme på Monte Sacro, betydligt högre upp än på förra besöket, är vädret det bästa tänkbara. En härlig blomsteräng med Fjärilsnycklar (Orchis papilionacea) och flera andra arter ger en härlig försommarkänsla. Det kan inte bli speciellt mycket vackrare?

Fjärilsnyckelns förföriskt vackra blomma (Orchis papilionacea).

De ljusgröna Spökyxnet (Aceras anthropohorum) smälter ihop med gräset. På andra platser kan det vara betydligt mörkare men det är överallt väldigt vanligt.

Toffel-ofrys (Ophrys bertoloniiformis). Dagens utflykt bjuder på den ena skönheten efter den andra, dessutom är vinden beskedlig och låter oss ta de bilder vi så gärna vill ha!

Den lilla Humle-ofrysen (Ophrys bombyliflora) ser precis ut som en humla. Men det är nog inte de olika Ofrys-arternas utseende som lockar respektive insekt till att hjälpa till med pollineringen utan de dofter som växterna sänder ut. Dofter som vi människor inte kan känna?

Den lilla Humle-ofrysen (Ophrys bombyliflora) hittar vi också i gräset på Monte Sacro. Den är jätteliten och nästan omöjlig att se, man måste ha lite tur att ögonen fastnar just där av en slump.

Ett gäng blomsterfotografer på Monte Sacro avslutningsdagen. Vi har haft en härlig tid under ledning av Henrik Karlsson/N från Wild Nature fotoresor och fått massor av hjälp och tips om hur bilder ska tas för att bli intressanta och personliga. Det finns absolut inget att klaga på, transporter, boende, mat och dryck har bildat en fin enhet att ta med sig hem inför förhopppningsvis nästa besök i det Apuliska paradiset Monte Gargano!

En bekymrad fotograf? Nej, knappast, ett av de angenäma problemen var att bestämma sig för vad som skulle fotograferas, det fanns så mycket av allting. Orkidéer, andra växter, landskap, kultur osv... Min första tanke på flyget hem var: Hur tar jag mig tillbaka till Monte Gargano? Då har resan varit lyckad!

Text och foto: Björn Söderström © 2015