Lantbrukets dag 2011

Lantbrukets dag hölls i år den 9/7. Programmet för dagen innehöll en mängd olika saker, bl.a. den uppskattade verksamheten runt gengasen. Lantbruksmuséet har kört ett par kurser om gengasen under våren i samarbete med Studiefrämjandet i Tierp. Intresset har varit stort och en fortsättning till hösten är inte omöjlig. Det finns mycket att vinna på att låta yngre generationer ta del av förhållanden i äldre tider, och andra världskrigets (1939-1945) påtvingade behov av andra bränslen ligger inte längre tillbaka i tiden än c:a 70 år.
      

Fordson-traktorn från 1937. De som är lite äldre kommer säkert ihåg gengasen men de som är födda efter kriget har naturligtvis inte upplevt den annat än på svart-vita journalfilmer eller liknande? Intresset är stort bland besökarna, gammal som ung.

Att få köra en gengastraktor är inte alla förunnat. Det största problemet är faktiskt att behärska traktorns växellåda, det skrapar rejält vid växling och det var tydligen något som hörde till äldre traktorer av märket Fordson. Tack vare aggregatets tyngd blev traktorn lite bättre på att ploga då den vägde över lite åt vänster.

Bränslet till gengasen kunde bestå av kol eller ved. I det här fallet är det ved som gäller. Traktorn får själv vara med och tillverka sitt eget gengasbränsle. En specialmaskin kopplas till som både kapar trä i lagom tjocka skivor och som sedan slås i bitar när skivorna kastas ut från kapsågens klinga. Maskinen drivs via en rem från traktorns kraftuttag. Det gäller att köra fram traktorn så att remmen blir lagom spänd och det är inte direkt enkelt tack vare den besvärliga växellådan.

Kraftaggregatet sätts igång och sågen kan börja arbeta. Gengasveden tas i första hand från lövträ. Om barrträ används blir det mycket större problem med tjärbildning inuti aggregatet och det är inte önskvärt.

De färdiga vedkubbarna kastas ut på sidan och stoppas i säckar. Under gengasens tidsepok gick det åt mängder med bränsle.

Lantbruksmuséet har några tändkulemotorer att visa upp. Den på bilden kommer från Pythagoras i Norrtälje. Tändkulemotorerna hade sin givna plats inom lantbruket för att driva t.ex. ett tröskverk eller en såg. Annars tänker nog de flesta som hör ordet tändkula på fiskebåtar. En av fördelarna med en tändkulemotor är att den kan köras på enkla bränslen t.ex. råolja. Den kan inte startas utan att först värmas upp med någon yttre värmekälla som en blåslampa. En lustig egenhet hos tändkulemotorn är att den lika lätt startar åt "fel" håll som rätt håll!
      

Separering av mjölk visades också. Den mjölk som finns i affären är redan separerad från grädde men i gamla tider gjordes det manuellt med en handdriven separator. Apparaten bygger på centrifugalkraften, när oseparerad mjölk tvingas ut mot kärlets väggar kommer den del som är tyngst, mjölken, att separeras från den lättare delen, grädden. När separationen är klar används grädden för att tillverka, tjärna, smör. Det är ganska tungt att dra separatorn!

Smörkärning av den från mjölken separerade grädden. Det kan man prova själv hemma genom att vispa grädde lite för länge. I takt med att grädden blir hårdare och hårdare vispad kommer den att övergå till smör! En av hemligheterna med att få fram bra smör är att råmaterialet, grädden, inte får vara alltför färsk. Då blir resultatet sämre än om för ny grädde använts. Det går åt ganska mycket salt för att få rätt smak på smöret och dessutom bidrar saltet till en viss konservering.

En av Lantbruksmuséets klenoder är den gamla lokomobilen, en Munktell typ H från 1903. En lokomobil är en ångmaskin som är transportabel, i det här fallet via ett drag. Det fanns även typer som var självgående och även stationära som aldrig flyttades. Maskinen är mycket tung och det är lätt att föreställa sig vilket otroligt tungt jobb det måste ha varit för hästar att dra lokomobilen till en arbetsplats!  Tidigare år har Lantbruksmuséet visat när lokomobilen använts för att dra ett tröskverk. Det kommer att bli så i år igen på skördedagen 3/9. Då kommer den havre som växer på Leaderprojektets åker att skördas och därefter tröskas med ett gammalt tröskverk som dras av lokomobilen. 1903 kostade lokomobilen 6.800 kronor, det är lätt att tänka sig vad det skulle innebära i dagens priser. Med tanke på det var det säkert ganska få bönder som själva kunde äga en lokomobil.

Ett större antal traktorer visades också, en av de intressantaste är en International Harvester Titan från 1917. Försedd med järnhjul och avsedd för fotogendrift, men den går också att köra på bensin. Det skulle inte vara någon vits idag att använda fotogen, dels är det inte billigare än bensin, dels finns det inte längre att få tag på överallt. Fotogen är besvärligare än bensin eftersom motorerna inte går att starta på fotogen. Det har för dåligt energivärde och motorn måste först värmas upp av ett bättre bränsle som bensin. När motorn har startat kan man övergå till fotogenet. Det är samma sak för gengastraktorn, den startas också först på ett flytande bränsle och växlas över till gengasdrift bara den har kommit igång. Eftersom bensinen var en stor bristvara under kriget blandades den ut med metanol, träsprit, och kallades då för bentyl.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011