Isracing SM-final 2015

Äntligen dags för en SM-final i den klassiska sporten isracing! Det har länge varit osäkert om finalen ens skulle kunna bli av i Uppsala, den arrangörsklubb som brukar hålla i tävlingen blev tvungna att backa ur efter att kostnaderna rusat i höjden. En chockhöjning av planhyran plus minskat aktivitetsbidrag baserat på förra SM's dåliga publiksiffra blev droppen för Funbo MS. Att vädret 2014 skrämde bort publiken rår inte klubben för men kommunen har naturligtvis sina regler att följa. Tacksamt nog löste sig frågan genom att Strömsunds MC tog över arrangemanget, egentligen ganska fantastiskt att de ens vågade sig på saken då det handlar om stora ekonomiska risker och långt ifrån hemmaplan. Strömsund ligger i norra Jämtland.

För oss som gillar isracing kändes det som en högvinst att återigen få se en stor tävling på "Studan" som den kallas i Uppsala. Det är den perfekta arenan för isracing. Tillräckligt stor för att kunna åka fort och alla i publiken kan se hela banan vart man än står på läktarna.

 

Det är det här alla har kommit till Studenternas IP för att uppleva! Det vårliknande vädret i början på veckan har bytts ut till nollgradigt och blåsigt men solen visar sig nästan hela tiden undantaget för någon lättare snöby. Det få man stå ut med, det är trots allt en vintersport. För isens del är den lägre temperaturen säkert bara bra.

 

Runt arenan pågår som alltid lite kommers, försäljning av souvernirer, DVD-filmer, förtäring i form av varm korv, hamburgare och kaffe. Det hör till för att få publiken att trivas och dra in lite inkomster. Ett arrangemang av den här typen innebär stora utgifter och alla inkomster är välkomna!

 

Det finns mycket att välja på, halsdukar, tröjor, pins, trumpeter och mössor.

 

En färgglad mössa är inte fel? Filmerna som säljs handlar inte bara om isracing utan även om den närbesläktade motorsporten speedway.

 

I publikvimlet träffar man alltid på några bekanta eller andra som det går att prata med och spekulera lite om hur det kommer att gå på dagens mästerskap! Ska någon av de etablerade förarna vinna igen eller är det dags för en ny förmåga?

Motorerna måste också varmköras ordentligt, det är inga som helst miljöproblem med den här motorsporten, bränslet är vanlig träsprit, metanol, och ger inga giftiga eller luftförorenande avgaser.

I depån pågår de sista förberedelserna inför första start. Alltid är det något som måste åtgärdas eller justeras inför besiktningen.

"Posa" Serenius är naturligtvis på plats med sin stab, ett SM utan honom är inte komplett?

De tjeckiska JAWA-motorerna är relativt enkla konstruktioner jämfört med en modern motorcykel för landsvägsåkning och det är nog tur, ju mer finesser, ju dyrare och krångligare.

Varmkörningen är en viktig del inför tävlingen. en motor som inte är tillräckligt uppvärmd kan lätt ge ett tjuvstopp vid starten när förarna ger full gas. "Posa" låter sin medhjälpare göra varmkörningen.

Stefan Svensson tar hand om den själv.

Det är stor variation på färgerna och dekorationerna hos de olika isracingcyklarna och naturligtvis är de reklamskyltar för de produkter som används och de företag som är med och sponsrar föraren.

Det är ett måste i all toppidrott nu för tiden, utan pengar utifrån går det inte att vara med i toppen och med en vanlig inkomst räcker det inte till.

Det är inte långt kvar till start och det börjar bli lite bråttom att hinna med allt. Alla åskådare måste lämna depån för att inte vara i vägen för de tävlande och deras medhjälpare. Det är dock trevligt att den är öppen för allmänheten som kan komma in och se allt i detalj och få några ord med förarna eller deras mekaniker.

 

Alla idrottstävlingar kräver funktionärer och tacksamt nog finns det fortfarande eldsjälar som ställer upp och jobbar utan ersättning, även om de kanske får utföra sysslor som medför att de inte ens kan se tävlingen?

 

Publiken är på plats på den soliga A-läktaren och nu väntar vi bara på den obligatoriska presentationen av förarna!

 

16 kvalificerade förare plus 2 banreserver är på plats för att mötas i 20 heat där alla möter alla på de olika banorna, samma förhållande som i speedway, röd, blå, vit och gul inifrån och ut. Nu är det inte långt kvar!

 

Det första heatet är igång! Ove Ledström inleder med att tangera sitt eget banrekord från fjolåret. Han är förmodligen den enda i Sverige som kan åka lika fort som ryska toppåkare?

Det är något förvirrande för åskådarna att cyklarnas nummer, från andra tävlingar, inte stämmer med dagens deltagarnummer, det syns endast på ryggen av förarnas västar. Men tacksamt nog har arrangörerna kostat på att trycka upp ett häfte där all information finns om startnumren och alla heats respektive banplaceringar och färger. Häftet ingår i inträdesavgiften vilket är väldigt bra service!

Det ser så enkelt ut när de som kan åka fort kör! Men det är naturligtvis två olika saker att köra mot klockan jämfört med att prestera i en tävling. Det är där som de äldre förarna har sin fördel, rutin och erfarenhet som det tar många år att skaffa sig.

Det är lätt att bli stressad när de andra förarna ligger bredvid eller alldeles bakom, minsta ouppmärksamhet så kan det bli en krasch eller omkörd av någon som gjort ett bättre vägval.

Svensk isracing har i likhet med andra nationer haft svårt att hävda sig mot de ryska fartfantomerna. Men nu ser det faktiskt bättre ut än på länge, ett flertal unga killar har gjort stora framsteg och några klubbar har också fått igång ett utbyte med den ryska dominansen med förare som kommit till Sverige och tränat och delat med sig av sina kunskaper. Även för rysk del måste det bli lite enfaldigt i längden att inte möta värdigt motstånd, det urholkar värdet för en mästare om inte motståndet är starkt nog. Svenska förare åker också över till Ryssland för att träna. Det är bara att hoppas att det fortsätter så att sporten får högre status i Sverige. Det finns knappast någon motorsport som är lika underhållande för publiken?

I det andra heatet börjar det stora samtalsämnet för dagen, alla krascher. Förarna är så heta att de krokar ihop i den första kurvan, i det här försöket när gul förare från ytterbanan viker in mellan röd och blå förare på bana 1 och 3. Då brukar både syndaren och någon mer åka ut i skyddsvallen. Det sker inga personskador under dagens tävling men det sinkar arrangörernas tidsschema rejält med all uppstädning och omstarter.

Det är också upp till domaren att avgöra om någon förare ska uteslutas från heatet eller om alla får starta om. Det brukar ge sig självt för en rutinerad domare att bedömma.

Gul förares cykel är bärgad och själv får han gå till depån och försöka ladda om inför ett nytt försök. Ingen blev utesluten den här gången.

Isracingcykeln däremot kan behöva lite silvertejp på stänkskärmarna och påfyllning av nytt metanolbränsle. Tanken är inte större än vad som behövs för ett heat med marginaler. Allt för att spara vikt.

Krascherna fortsätter och den här gången är det röd förares cykel som plötsligt blivit förarlös och tar med sig blå förare in i skyddsvallen.

Ingen uteslutning den här gången heller men det sinkar arrangörerna och tiden går och det är kallt ute!

I tredje heatet är det dags för en av tävlingens favoriter att visa upp sig, mästaren från 2013 och 2014, Stefan Svensson från ÖMK rundbana i Ångermanland. Stefan ser aldrig stressad ut när han kör och ändå går det oerhört fort och säkert. Så blir det när talang och rutin läggs ihop!

 

I det fjärde och sista heatet innan banpreparering möts legenden "Posa" och rutinerade P-A Lindström och två yngre förare.

"Posa" hade ingen lyckad dag i Uppsala, i hans första framträdande åker han in i skyddsvallen på eget grepp och blir utesluten ur heatet. Det är aldrig bra att börja med en nolla i protokollet? Resten av heatet kunde också ha fått en olycklig utgång, "Posas" cykel hamnade ute på banan efter omkullkörningen och övriga förare blev inte uppmärksammade på att heatet stoppats. Så när hade en förare kunnat köra på "Posas" cykel i full fart, nu touchade han bara styret längst ut. Kunde ha slutat riktigt illa?

Arrangörerna hade satt upp röda lampor i kurvorna men förarna kunde tydligen inte uppfatta signalerna, det bästa är nog att använda röda flaggor som man gjorde förr? Säkerhet är A och O i motorsport och alla tillbud måste undvikas så långt det bara är möjligt.

Efter vart fjärde heat är det obligatorisk banpreparering. Dubbarna i däcken river upp isen rejält och allt löst material måste plogas och sopas bort. Märsta Förenade ställde upp med sina stora entreprenadmaskiner och utförde uppgiften på ett strålande sätt, snabbt och effektivt.

 

Snygg körning av Jimmy Olsén och P-A Lindström men båda har svårt att få poängen att räcka till A-final tack vare sämre placeringar i heaten. Vid samma poängställning skiljs förarna åt på inbördes prestationer.

 

Ove Ledström går fram som en ångvält över sina medtävlare och får ihop 12 poäng på sina fyra första heat. I det 19'e som är hans femte för dagen blir det dock stopp när han går omkull i ledning i en kurva, A-finalplatsen är dock inte hotad. Den enda förare som lyckats ta 15 poäng är Stefan Svensson, inte helt oväntat! Den stora fördelen, framför prestigen är att få ett heats vila och kunna välja röd innerbana i finalen. Det är den kortaste vägen till första kurvan.

 

"Posa" har också svårt med poängskörden den här dagen. Han stannar på 8 poäng vilket säkert känns som ett misslyckande för hans del? Det visar sig att det räcker precis till den sista platsen i det heat som kallas "Sista Chansen", segraren i det heatet får den sista platsen i A-finalen och då finns chansen kvar för "Posa". Men brukar det börja dåligt håller det gärna i sig under en tävling, motgång brukar föda motgång och det blir ingen A-final för hans del det här året.

Arrangörerna drabbas också av en del oflyt med tekniken under dagen, elektroniken ihop med starttejpen vill inte vara med riktigt och det tar en stund att få ordning på utrustningen. Förarna får åka tillbaka till depån och fylla på mer bränsle, det går inte att stå för länge i startposition med motorn igång. Lätt hänt också att koncentrationen blir lidande om heaten blir ryckiga av teknikproblem. Maximal otur också att högtalaranläggningen börjar krångla alldeles före tävlingens början, det leder till att ljudet försvann långa stunder på B-läktaren men som tur är fanns det fina programbladet så det gick bra att hänga med ändå för publiken.

Man kan inte lasta arrangörerna för något av de här teknikstrulen, det är sånt som händer hur bra man än förberett sig och testat i förväg. Murphy's lag gäller fortfarande!

Det är stor ålderskillnad på banan, Daniel Henderson är bara 24 medan den äldsta Conny Fastesson från SMK Gävle är hela 70 år!

Han måste vara en av Sveriges i särklass snabbaste pensionärer! Härligt!

I "Sista Chansen" heatet drar Robert Henderson det längsta strået och ställer både P-A Lindström och "Posa" utanför A-finalen. Men allt tyder på att en ny generation är på väg att ta över i toppskiktet.

 

Det har varit en lång dag, tack vare en del problem, men isracingpubliken är tålmodig och det är äntligen dags för A-finalen. 2 ggr Henderson, Ove Ledström och Stefan Svensson.

 

Tyvärr för de båda yngsta förarna blir det en krasch när Daniel Henderson går omkull och tar med sig Ove Ledström ut i skyddsvallen, ingen blir skadad men troligtvis kostar det en av dem chansen att bli svensk mästare. Orken och koncentrationen blir lidande och i omstarten kommer de inte iväg så snabbt som skulle behövs för att rå på den omöjliga Stefan Svensson.

 

Stefan Svensson, med sin rutin, kan hålla undan och förivrar sig inte trots att Daniel Henderson så när lyckas komma ifatt på mållinjen. Det skiljde inte ens en hel cykellängd vid målgång. Stefan Svensson tar sitt tredje SM-tecken i rad, synnerligen välförtjänt.

Strömsunds MC med Robert Gjersvold i spetsen har rott i hamn ett utmärkt SM, de små problem som uppstått under dagen har tagits om hand på bästa sätt och ingen kan vara missnöjd med något egentligen. Robert och hans assistent Uffe Carlsson har underhållit oss med trevligt småprat och dessutom gett oss en massa fackkunskaper om isracingen.

Men det ska bli skönt att komma inomhus efter en lång dag med otäck snålblåst, den är faktiskt värre än kylan!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2015