Isracing 24032013

Den 23-24/3 var det dags för årets avslutande VM-deltävlingar i isracing, nummer 9 och 10, i Uppsala på Studenternas IP. För andra året i rad arrangeras finalen av Funbo MS

Studenternas eller "Studan" som den kallas i Uppsala är den perfekta platsen för en sport som isracing. Rundbanan är lång och bred vilket gör att förarna kan köra riktigt fort och det finns plats för omkörningar. Publiken på båda sidor om planen har perfekta förutsättningar att se tävlingarna i rätt perspektiv, lite ovanifrån. Vädret i helgen var det bästa tänkbara, soligt och någon plusgrad i luften. Eftersom isen är konstfrusen spelar yttertemperaturen ingen avgörande roll, om det inte är för varmt så klart! Är det för kallt ute blir isen hård och spröd på ytan och det är sämre för förarna. De enorma dubbarna i däcken får svårare att tränga in i isen och den lossnar lätt i stora sjok. En någon mjukare is med några plusgrader i luften är betydligt bättre för dubbarna och när isen nöts efterhand blir den snarare som lösa iskristaller som kan plogas och sopas bort vid de upprepade banprepareringarna.

Allt på området är inte bara tävlingar utan publiken kan köpa souvernirer, inta drycker och förtäring eller se på utställda motorcyklar t.ex. Många företag är på plats och gör reklam för sina produkter och tjänster. All idrott idag är mer eller mindre kommersiell och utan företag som vill vara med och bidra med sponsorpengar vore det säkert omöjligt att ordna den här typen av tävlingar. Förarna och deras infrastruktur i form av isracingcyklar, reservdelar, mekaniker, resor och övernattningar, ledighet från arbete, drar stora kostnader och pengarna måste in på något sätt! Då gäller det att få inkomster i form av publik som vill betala för att få uppleva tävlingar.

Det är egentligen det sämsta med helgens isracing, det kommer alldeles för lite publik för att se tävlingar på allra högsta nivå? Vädret är perfekt och går inte att skylla på, det kan inte anses för dyrt då det bara är ett tillfälle per år? Svårt att veta vad det beror på men det är inte bra för isracingens framtid om publiken uteblir? Många andra länder vill säkert ha liknande tävlingar och kan inte Sverige visa upp större publiksiffror blir det svårt att få fler arrangemang på den här nivån? Trist för arrangörerna som gör ett strålande jobb! Organisationen är bästa tänkbara, det uppstår aldrig några döda punkter och informationen från speakers är kunnig och påläst. Finns inget mer att önska?

Vintern har varit ovanligt lång den här säsongen men helgen känns som en bra avslutning, solen är framme nästan hela tiden men temperaturen säger inte riktigt vår ännu! Arenan ligger färdig för tävlingarna och isen är perfekt. Kortsidans stora läktare är numera nedmonterad, den behövdes för alla SM-finaler i bandy men det är en avslutad epok i Uppsala. Friends Arena i Solna har tagit över. En mindre läktare har ersatt på kortsidan, enda nackdelen är att den är så pass låg att säkerhetsstaketet skymmer kurvan något. Inget större problem annat är för de som eventuellt vill fotografera? Säkerhet är A och O i all motorsport.

Det tillhör traditionen att förarna körs runt på en öppen bil och visas upp för publiken. Enda chansen att få se hur de ser ut, när tävlingen väl börjar har alla hjälm på sig och ser likadana ut. Förarna blir också presenterade och den svenska nationalsången framförs! På läktaren är det tyvärr alldeles för glest med publik?

 

Äntligen är det dags för det första heatet!  Förare i gul hjälm med startnummer 1 är den som leder VM-serien inför avslutningen i Uppsala. Daniil Ivanov från Ryssland är namnet. Han börjar tävlingarna på allra bästa sätt och sätter ett nytt fenomenalt banrekord redan i lördagens första heat. Redan från början syns det att han bestämt sig för att vinna VM-titeln! 16 förare är kvalificerade att köra de båda finalerna plus fyra banreserver som kan få hoppa in vid skador, maskinhaverier etc.. 20 heat ska avverkas där alla får möta alla på olika banor. Vilken förare som står på respektive bana syns på hjälmarnas tygstycke. Inifrån och ut, röd, blå, vit och gul. Likadant som i Speedway. Eventuella fördelar blir på det sättet jämnt fördelade mellan förarna.

 

En stilstudie på den blivande världsmästaren Daniil Ivanov från Ryssland. Landet dominerar isracingen och är nästan lite för överlägsna i världstoppen. Det handlar mest om vilken av dem som ska vinna serien, ingen annan nation kan hota för närvarande. Det finns naturligtvis många förklaringar till att det ligger på det sättet. Den ryska staten f.d. Sovjetunionen har satsat stort på isracingen, de förare som kommer från Sibirien har klimatet med sig, säsongen kan göras betydligt längre än i andra länder. Massor av riktigt unga talanger att välja bland och erfarna tränare. Med sådana förutsättningar är det inte enkelt för andra nationers förare att slå sig in i toppen? Enda chansen är att försöka få åktid i Ryssland och komma in i det enorma tempo som de har på tävlingarna.

Starten har gått i ett heat och det tar inte många sekunder innan förarna lagt i tvåans växel, till skillnad från Speedway har en isracingcykel växellåda med två växlar, och fått upp farten. Den som kommer iväg bäst har alla chanser att välja spår och hålla de andra förarna bakom sig. Alla ryska förare är otroligt duktiga på att komma iväg snabbt och sedan blir det näst intill omöjligt att komma ikapp och köra om. Studenternas bana är bred och är inte den som begränsar omkörningar utan det är tempot som är för högt för de flesta andra nationers förare.

 

 

Alla förare har lite olika stil, på bilden är det Jan Klatovsky från Tjeckien som får kämpa för att hålla farten uppe. Isen blir rejält gropig och sönderkörd i takt med att tävlingen pågår. När som helst kan det komma ett kast och då gäller det att behärska motorcykeln.

Trots att det kan vara trångt på banan, i varje fall i början på heaten, är det förvånansvärt sällan som förarna kör på varandra? Det skulle inte behövas många tiondels sekunders ouppmärksamhet för att orsaka en jättekrock. Att det inte sker beror naturligtvis på att det handlar om ytterst kvalificerade förare som får köra i VM-serien.

Under de båda tävlingsdagarna inträffar några få avåkningar och i det här fallet en krock. Svenska Per-Anders Lindström har fastnat med sitt framhjul bakom Jan Klatovskys bakhjul. P-A's isracinghoj välter över ända och han glider in i skyddsvallen. När en avåkning eller ett stopp mitt i banan inträffar stoppar domaren heatet omedelbart av säkerhetsskäl. Föraren som åkt av eller orsakat stoppet utesluts från heatet när det startas om. Den här incidenten slutade lyckligt och P-A Lindström kunde fortsätta tävlingen utan problem. Isracingförare är hårda killar!

En stilstudie på P-A Lindström från Strömsund i Jämtland, landets bästa klubb just nu.

Efter fyra genomförda heat stoppas tävlingen upp för preparering av banan. Isracingcyklarnas vassa 28 mm långa dubbar river upp isen och det blir en snö- och is-sörja som måste plogas och sopas bort. Hela 6 traktorer från en sponsor och ett antal funktionärer sköter uppgiften med den äran och snart är banan körbar igen. Den blå linjen som markerar innerplan blir också sliten och förbättras med lite ny färg. Det är inte tillåtet för en förare att överskrida linjen och ser domaren det leder det till uteslutning från heatet. Ju längre tävlingen pågår, ju mer slits isen och det påverkar naturligtvis tävlingen men det är lika för alla förare och det gäller att behärska underlaget. Det märks mest på att tiderna i heaten ligger långt över banrekordet.

En av de få förare som kan köra lika fort och hota den ryska dominansen är den populära Österrikaren Frank "Franky" Zorn med nummer 8. Det blev ingen medalj den här årgången men han bjuder på många fina heat och har en härlig åkstil.

Det ena fantastiska heatet efter det andra visas upp av dessa världsstjärnor och det är bara synd att alltför få tagit sig till Studenternas för att få se motorsport på allra högsta nivå? Det finns knappast någon annan motorsport som är lika spektakulär och spännande som isracing. Det går enormt fort och tävlingarna blir aldrig långt utdragna. På bilden leder en av de unga ryska förarna, Dimitry Koltakov nummer 3, heatet.

Bland de ryska förarna finns det ett brödrapar Khomitsevitch, på bilden är det storebror Vitaly med nummer 10 som leder sitt heat.

Yngre broder Khomitsevitch, Dimitry med nummer 2, vill inte vara sämre än sina landsmän, bredden är helt fantastisk hos de ryska förarna. De åker snabbare än alla andra, ändå ges inget intryck av de skulle vara våghalsigare och köra på gränsen?

 

De svenska förarnas resultat är inte på topp direkt men det vore kanske att begära för mycket. Stefan Svensson med nummer 13 tillhör veteranerna i svensk isracing och han gör en bra tävling. Glädjande är också att det finns ett antal lovande yngre förare som är på väg uppåt i seriesystemet. En fortsättning med internationella arrangemang är nog nödvändig för att locka fler till sporten, inte bara en av VM-finalerna utan också gärna någon kvaltävling. Nyligen fick Norrköping äran att ta över en tävling på grund av usla isförhållanden nere i Europa och gjorde det till en succé. Det enda som saknas är ett större publikintresse?

 

Den nya världsmästaren heter Daniil Ivanov från Ryssland, han kör ihop hela 41 poäng av 42 möjliga under de båda tävlingsdagarna. Den enda missen är i första dagens final där han kommer tvåa men det saknar helt betydelse för kampen om mästerskapet. Tävlingen består egentligen av båda dagarnas finaler och poängsumman totalt. Daniil är den perfekta isracingföraren, han behärskar banan suveränt och åker liksom många Speedwayförare ganska långt ut i banan och inte snålt runt den blå banmarkeringen. Att distansen blir längre saknar betydelse då det går att hålla högre fart när kurvradien inte är lika snäv, han vinner som regel alla starter oberoende av vilken bana han åker på. I andra dagens final t.ex. väljer han gul bana längst ut men är trots det först in i kurvan. Det är starterna som är de svenska förarnas sämsta detalj, väl ute på banan åker de tillräckligt fort men det hjälper inte. Känslan när Daniil kör är att han åker så fort som det behövs, det finns ändå mer att ge om det skulle behövas.

Funbo MS har lyckats än en gång med att genomföra ett utmärkt mästerskap. Vi får hoppas på att de får fortsätta att göra det tillsammans med alla duktiga funktionärer och välvilliga sponsorer! Men vi behöver mer publik!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2013