Hästutbildning i Österbybruk del 3

Lördagen 9/7 hölls den tredje och sista kursdelen om hästens roll i det moderna jord- och skogsbruket, den här gången i Österbybruk i samband med Lantbrukets dag. Uppgiften för dagen var slåtter, höbärgning och hässjning. Helt enkelt det foder hästarna behöver för att kunna arbeta. Vädret var väldigt varm och tryckande, Janne hade försett sina Ardenners med ett skydd mot flygfän i form av hängande remsor. Det är meningen att insekterna ska störas av att remsorna rör sig. De besvärligaste för hästarna på högsommaren är bromsarna. Hästarna var rejält svettiga redan innan dom blev påselade före arbetet tack vare årstiden och vädret.

Redskapen som används för dagen är utrustade med gummihjul och Lantbruksmuséets gård fick bli uppställningplatsen för transportfordonen. Det är bara några hundratal meter till åkern i korsningen Långgatan-Hammargatan, den åker som använts för Leaderprojektet.

Dagens första uppgift är att slå det gräs som ska torkas till hö. Janne har en blandning av både gammalt och nytt. Slåtteraggregatet från Busatis arbetar med två knivar som rör sig mot varandra. Många andra aggregat har bara en rörlig kniv och den andra är fixerad. Allt drivs av hydralisk kraft via en elmotor. Den främre delen av ekipaget innehåller drivkällan, sedan kan man koppla ihop den med som i det här fallet slåtteraggregatet och senare under dagen en sidoräfsa för att samla ihop gräset i strängar. Den gamla delen är att det är hästar som drar och inte en traktor.

Arbetet flyter på bra. Hästarna har inga problem med att dra vikten, de stora gummihjulen gör att slåtteraggregatet rullar lätt. Gräset skärs av enkelt alldeles intill marken. Knivarnas bredd gör att arbetet går fort. Den gräsbevuxna delen av åkern är ganska liten.

Dags för en paus och Rolf förklarar och demonstrerar hur hydrauliken kan användas för att styra maskinen. Det gäller att stå på rätt sida av maskinen, ett slåtteraggregat är ett farligt verktyg och det är bäst att stå på andra sidan eller bakom knivarna. Det är fascinerande att olika tidsepokers teknik kan kombineras till något som fungerar även idag, kanske inte för storskaligt jordbruk men säkert i många andra sammanhang.

Den första delen av arbetet är avklarat och nu får Janne köra tillbaka till Lantbruksmuséets gård för att byta ut slåtteraggregatet mot en sidoräfsa.

Under tiden är det dags att börja bygga hässjorna. Det slagna gräset ligger på marken och hässjningen går ut på att lägga upp det på tork och det sker bättre mot om det skulle ligga kvar på marken. Vinden kommer åt gräset bättre och ytan mot himlen och eventuellt regn blir mycket mindre. På Lantbruksmuséet finns ett lager med gamla störar som använts i åratal, det syns på den grå patinan. För att få ner störarna i marken används ett spett, det finns speciella spett, utformade som en pilspets för ändamålet.

Spetten är rätt tunga och det blir jobbigt i värmen. Det går också åt tråd för att dela in hässjorna i våningar där gräset ska placeras. Hässjor kan se ut på väldigt många sätt och har säkert med traditioner och olika landskap att göra. De som går åt för kursen behöver inte vara speciellt stora med tanke på att det inte är någon större mängd gräs som ska torkas.

Fem störar i bredd och två lagda som tvärslåar för att de yttre inte ska vika sig inåt blir lagom. När störarna är på plats najas tvärslåarna fast med tråd, ungefär en halvmeter upp från marken. Tråden viras sedan runt varje stör på samma höjd och den första våningen är klar. I takt med att det slagna gräset läggs upp byggs flera våningar upp med tråd. På det sättet blir det gott om luft för torkningen till hö.

Janne har kommit tillbaka med ett nytt redskap, en sidoräfsa. I moderna sammanhang används maskiner som samlar ihop gräset i strängar för att sedan hämtas upp av andra redskap. Sidoräfsan gör i princip samma jobb men inte med lika stor precision. Den underlättar i varje fall för det manuella arbetet med högafflarna. Det är samma drivkälla med elmotor, batteri och hydraulik som för slåtteraggregatet.

Första våningen med gräs är lagd på hässjan. Innan man kan fortsätta måste ett nytt trådvarv najas fast på lämplig höjd för nästa omgång gräs. Tre våningar borde bli lagom.

Så här ska det se ut när det är färdigt. Vindan med tråd får sitta kvar tills det är dags att hämta hem det torkade höet och plocka ner hässjorna till nästa säsong.

Det är flera hässjor kvar att jobba med. Gräset luktar redan gott och består inte bara av högväxna gräsarter utan lika mycket av kärlväxter som t.ex. röllika, baldersbrå, förgätmigej, blåklockor, smörblommor m.fl.

Arbetet på åkern börjar bli klart men dagen är inte slut. Dags att sammanfatta slåttern och höskörden och gå vidare till Lantbruksmuséet och besöka Lantbrukets dag.

Ute på åkern bredvid gräsvallen växer svarthavret bra och nu hoppas vi på en bra skörd i början på september. I samarbete med Lantbruksmuséet blir det skörd med självbindare och tröskning med gammalt tröskverk draget av lokomobil. Något att se fram emot!

Kursen avslutades med en härlig lunch ute på Simbadet i Österbybruk. Fantastiskt gott med lite mat efter en dag med jobb och många nya intryck! Ett stort tack för den här kursomgången som var den sista i serien om hästens roll i det moderna jordbruket!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011