Hästutbildning i Lundäng del 2

På lördagen 4/6 hölls den andra kursdelen om hästens roll i det moderna jord- och skogsbruket på gården Lundäng i Uppland, inte långt från Gimo. Den här gången handlade det om vårens och försommarens uppgifter i form av plöjning, sådd, vältning och inte minst sättning av potatis. Ingenting om skogsbruk denna gång som passar bäst under den kalla delen av året.

Att det blev plöjning av jorden även på våren och inte bara på hösten beror på flera orsaker. Dels måste deltagarna få prova på tekniken att plöja med hästar och dels är det av ekologiska skäl. Det ogräs som redan kommit upp på den nakna jorden kommer att skäras av när de träffas av plogen och får svårt att komma igen.

Om man skulle göra som i en trädgård och bearbeta jorden med en jordfräs försedd med kultivator skulle ogräsplågan snarare mångfaldigas när ogräsens rötter hackas i bitar istället för att bara skäras av. Istället för 100 kvickrot kanske det skulle bli 1000 vilket inte är önskvärt?  

Dagen inleddes runt kaffebordet och en diskussion om lantbrukets framtida utveckling. Kursledaren Oscar Franzén från Avenus pratade om SLU's pågående utredning om vad som kommer att hända efter år 2030. Utgångspunkten är att de fossila drivmedel som vi använder av oss nu inte kommer att finnas efter det årtalet. Det är naturligtvis svårt att spekulera om ett sådant scenario är rimligt att anta men det är naturligtvis bra att ingen går omkring och tror att oljan kommer att spela samma roll årtionde efter årtionde framåt?

Människor har också en väldig förmåga att skjuta upp beslut, framför allt svåra beslut, tills det är nästan för sent eller i varje fall mycket besvärligare att göra nödvändiga förändringar.

Det fanns mycket att diskutera och framtiden är alltid svår att bedöma. Att återgå till en svunnen tid är det knappast någon som vill och hästens roll får inte bli en del av ett nostalgiskt tänkesätt, det skulle bara isolera hästintresserade odlare och andra människor från verkligheten.

De ekonomiska förhållanden som råder för närvarande tvingar nästan allt och alla in i stordriftstänkande. Jord- och skogsbruk tillhör de näringar som knappast "passar in" i moderna ekonomiska tänkesätt. Det handlar trots allt om växter och djur och vädrets makter vilka inte låter sig inordnas i tekniska beräkningar och kalkyler. Global ekonomi och anonymt ägande i form av aktiebolag gör att det blir svårt att rå på krafter som bara vill krama ut vinster ur verksamheter utan att tänka på konsekvenserna i form av utarmning av den biologiska mångfalden, raserandet av kulturlandskapet m.m.

Ett stort problem idag för de som vill ändra från stordrift till mer naturvänligt brukande är den "historielösa människan", vad menas med det? Eftersom landsbygden avvecklas i snabb takt och människorna bor i stora städer är det alltför enkelt att glömma bort var maten kommer ifrån. I skolan och det kommersiella utbudet blir utrymmet för historia och kultur väldigt litet. Det innebär tyvärr att stora grupper av människor förblir okunniga om självklara fakta och allra värst är det att ungdomar tappas bort på det sättet.    

 

Hästexperterna Gunnar Eriksson och Evert Landberg lyssnar med stort intresse på debatten. Många miljöproblem är faktiskt följdverkningar av att tyngdpunkten varit kortsiktiga ekonomiska fördelar. För vem? Att landsbydgen avvecklas innebär att de människor som bor kvar där får sämre service. Transportbehoven ökar när viktiga funktioner läggs ner och ingenting produceras tillräckligt nära. Vad är det som är bra med att baka bröd i Skåne och köra upp till Norrbotten med lastbil? De onödiga, oljeförbrukande och dyra transporterna är en av frågorna där något måste ske för att stoppa landsbygdens avfolkning.

Nästa punkt på dagens program handlade om bedömning av hästar, premiering och avel. Evert Landberg som är ordförande i Upplands Ardennerklubb delade med sig av sitt stora kunnande på området. Att aveln är viktig för hästrasernas fortsatta hälsa och utveckling är lätt att förstå. Däremot är det inte så enkelt för en lekman att kunna se på hästen och veta hur den ska se ut för att vara en bra och frisk häst som passar för sitt ändamål.

Ardennerhästar och Nordsvenskar som är typiska arbetshästar bedöms naturligtvis på helt andra grunder än t.ex. trav- och galopphästar. Arbetshästen behöver ju inte kunna springa fort men däremot vill man att den skall vara stark och uthållig. Genom att se på hästens extremiteter och leder kan Evert bedöma om hästen har ett bra rörelsemönster. Kropps- och huvudformen ska passa in under de idealmått som är uppställda för rasen. Gör den inte det får hästen låga poäng och vinner inga premieringar men det behöver ju inte automatiskt betyda att det är en dålig häst?

Minst lika viktigt som alla hästens mått är dess psykiska status. Det skulle bli ohållbart i längden om en ras avlades sönder på samma sätt som vissa populära hundraser råkat ut för. En alltför nervös och nyckfull urstark arbetshäst är ingen tillgång.

Evert berättade också intressanta saker om Ardennerhästens utveckling i Sverige där man tidigare hade olika inriktningar i olika landskap. Helt och hållet beroende på jordbrukets förutsättningar. I ett landskap med styva och svårarbetade jordar t.ex. är det ingen nackdel med en riktigt kraftig häst medan andra delar av landet kanske klarade sig med lite mindre hästar om jordarna var lite lättare?

Raka motsatsen till nervös och opålitlig är Gunnar Erikssons vallack Jungman som är den första hästen som ska bedömas av Evert. Jungman är inte speciellt stor men det är en utmärkt arbetshäst.

Evert beskriver för Rolf och eleverna hur han bedömer Jungman. På den högra bilden är det Rolfs märr Dolly som granskas, en mycket vacker häst som redan fött ett antal föl och Evert tycker att Dolly passar bra att försöka få fler föl ifrån.

En annan del i bedömningen är att gå omkring med hästen i vanlig gång och lite lätt trav, det säger mycket om hur hästens hållning är. Den får inte vara hjulbent utan helst, ursäkta uttrycket, lite kobent och peka en liten aning inåt med hovarna.

Janne har inga problem att hantera Dolly som är en foglig dam i lagom ålder.

Efter alla nya kunskaper om hästarna blev det dags att bekanta sig med redskapen för dagens arbete. Uppgifterna för dagen är plöjning, harvning, sådd och vältning. Dessutom skall det sättas potatis.

Det första redskapet som går åt är hästplogen, en Överum Vulcan som är en kombinerad bryt- och vändplog, inte lika vanlig som Överum 9. Plogen har ett flertal inställningsmöjligheter och det som avgör är hur jorden är beskaffad vid varje tillfälle. Det är väldigt torrt i marken och snön kom tidigt förra året utan att det hann bli någon tjäle och en försiktig gissning är att jorden är hård, men det visar sig.

Den gamla såmaskinen är tom än så länge men den skall snart fyllas med utsäde av blandtyp.

Redskapet på flaket är ett potatisåder, ser ut som en vanlig plog men ska endast plöja upp en fåra i jorden där sättpotatisen skall läggas, och innan dess skall den vanliga plogen och harven ha gjort sitt och lämnat en mjuk jord för ådret.

Ett viktigt redskap som kommer till användning idag är harven. Gunnar har selat på Jungman och han ska få dra en lättharv till att börja med. Harven är avsedd att dras av en häst, den enda skillnaden mot en större harv för två hästar är redskapets bredd.

Dagens första arbetsuppgift på åkern är att plöja upp jordskorpan från vintervilan. Det finns redan lite ogräs som tistlar. Rolf börjar med att plöja en fåra för att plogen ska bli rätt inställd och jorden är inte så hård som befarats.

I dagens undervisning ingår att alla ska få tillfälle att prova på alla arbetsuppgifter. Det är inte så enkelt att plöja med hästar, plogen följer visserligen med när hästarna drar men ojämnheter och eventuella stenar i jorden gör att plogen inte vill gå rakt av sig självt. Styr gör man genom att luta plogen åt höger eller vänster. Det viktigaste är naturligtvis att hästarna drar plogen lagom fort och det kräver att dom är ordentligt körda och har rutin.

Kursledaren Oscar vill naturligtvis också prova på att plöja. Det mesta är redan plöjt och snart är det dags att harva jorden för att få den jämn och finfördelad inför sådden.

En bred harv med roterande pinnar testas men den fungerar inget vidare på den här jorden. Det är naturligtvis som med alla andra verktyg, fel typ och jobbet går inte bra. Inget fel på harven eller hästarnas arbete och det är inte konstigare än att den inte passar för jobbet.

Byte till en mer traditionell harvtyp för två hästar och jobbet går galant. Janne passar på att lära ut hur man svänger med ett hästekipage på små ytor.

Alla elever får testa att harva och det går riktigt bra. De båda hästarna Jacken och Dolly är vana att gå tillsammans och det bidrar naturligtvis. Jorden ser bara bättre och bättre ut och det kommer att bli ett perfekt potatisland!

Jorden i potatislandet är förberedd och Gunnar har kopplat potatisådrets skacklar för Jungman. En fåra är redan klar. Evert och Leif ser på med all sin erfarenhet.

På väg tillbaka dras nästa fåra och avståndet emellan fårorna bör vara så stort att ådret kan "plöja tillbaka" jorden över sättpotatisen. Lite senare på året när potatisens blast kommit upp ur jorden kan man köra med ådret igen för att kupa upp jorden över den växande potatisen. Det skall vara ordentligt med jord över potatisen, annars kan den bli ljusskadad och få gröna skal och smaka illa. Eleverna följer efter med sina hinkar och lägger sättpotatisen i de plöjda fårorna med lämpliga mellanrum.

Förutsättningarna är de allra bästa för en bra potatisskörd mot sensommaren. Temperaturen i jorden är tillräcklig, måste vara minst 8 grader, och nu behöver potatisen värme för att komma igång att gro. Lite regn är inte heller fel men värme är det viktigaste just nu.

Den här gången får unghästen Daifsie inte vara med och arbeta något men hon håller sig i närheten av de vuxna hästarna och verkar nyfiken i hagen på andra sidan vägen bakom trådarna?

Gunnar har kopplat såmaskinens skacklar för Jungman och nu väntar de bara på att harvningen skall bli klar. Jungman gör som alla andra hästar och passar på att beta lite av det friska gräset i vägkanten. Rolf bror Leif är med oss idag och det finns mycket att prata om, både gammalt och nytt.

Såmaskinens tyngd är inget problem för Jungman. Under behållarens lock sitter ett tryckt häfte som talar om hur sådjup och mängd skall ställas in för respektive sädesslag. Maskinen kommer från International Harvester, fabrikatet försvann från jordbruksmarknaden 1985, och är ett fint gammalt hantverk. Det speciella med just denna maskin är att den är försedd med skivbillar. Enkel att hantera men ändå komplicerad i konstruktionen. Skulle den ha tillverkats idag hade den kostat en förmögenhet.

Fram och tillbaka några gånger och sådden på åkern är klar. Samtidigt som potatislandet läggs igen med ådret sår Gunnar och Jungman den del av jorden som sättpotatisen inte räckte till. En härlig syn med flera hästar i arbete!

Efter att sådden är avklarad måste jorden tryckas till med en vält. Annars kanske fröna flyger iväg? Välten är riktigt gammal och tillverkad av träribbor, ungefär som rullande tunnor. Redskapen är nog det som är enklast för hästarna att dra, inget motstånd från jorden utan bara vältens tyngd och det är ingen match för Dolly.

Vältningen är klar och jorden ser jämn och fin ut efter Dollys insats. Nu skulle det vara välkommet med lite regn för att grödan skall kunna gro. Det är dags att gå tillbaka till bondgården, ställa av redskapen och befria hästarna från sina seldon och sköta om dom lite.

Efter en hel dags undervisning och arbete känns det bra med en gemensam måltid och plats för lite diskussioner. Dagen har varit rätt ansträngande då det har varit väldigt varmt och med stundtals riktigt starka vindar. En positiv sak med vinden är att hästarna sluppit
allför många oönskade flygfän! Nästa gång är det dags för höskörd i Österbybruk 9/7 i samarbete med lantbrukets dag som anordnas av Lantbruksmuséet och ingår i det pågående Leaderprojektet.

Ett stort tack för den här gången!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011