Hästutbildning i Lundäng del 1

På lördagen 2/4 hölls en kurs om hästens roll i det moderna jord- och skogsbruket på gården Lundäng i Uppland, inte långt från Gimo. Ett väldigt angeläget ämne då många börjar fundera på om det sätt vi förbrukar naturens resurser är hållbart för framtiden?
      
Kursen handlade inte om nostalgi och en återgång till ett gammalt samhälle utan ville ge en grund att stå på för de som dels är allmänt hästintresserade och dels kan tänka sig att lära något om hur gammalt och nytt kan förenas till något bättre. Jord- och skogsbruk bedrivs idag närmast som industriell stordrift med stora avkastningskrav men det har samtidigt inneburit att synen på naturen har ändrats från respekt till något som bara skall ge pengar, som vilken verksamhet som helst. Eftersom naturen består av växter och djur blir följden att stora värden, inte bara i pengar, kan gå förlorade om den utnyttjas för hårt.
      
Den tidsepok som vi lever i just nu skiljer sig också väldigt mycket från tidigare århundraden, oljan har inneburit en explosionsartat utveckling av materiella resurer men samtidigt finns vetskapen om att det är en resurs som inte kommer att finnas för evigt. Det är där som en förändrad syn på naturen kan ge plats för äldre lärdomar och i äldre tider har hästen varit en del av den odlande människans vardag i århundraden. Varför inte se lite tillbaka och försöka ta till vara det som var bra med hästens roll? Det är kärnpunkten i den här utbildningen.

Till kursen i Lundäng hade 17 personer samlats, 15 tjejer och 2 grabbar, plus 3 instruktörer, 1 hovslagare och kursledning. Gunnar Eriksson hade åkt ända från Ludvika för att dela med sig av sina kunskaper om körning med Ardennerhäst i skogen. Med tanke på den långa vintern och sena våren blev dagens tyngdpunkt skogarbete med häst. Deltagarna delades in i tre grupper och Gunnar gick igenom hästens seldon, nödvändiga för att koppla på de redskap som behövs för hästens arbete.

Gunnar visade sig vara en utmärkt instruktör och kunde på ett enkelt sätt tala om hur alla remmar som ingår i seldonen samverkar, vilka som skall spännas hårt, respektive löst. Det som skall uppnås med rätt selning är att det motståndstryck som uppstår av redskapet och lasten skall belasta hästen på rätt ställe och gå rakt ut i skacklarna. Seldonen får inte åka ner för då kommer trycket även på hästens nacke vilket tröttar ut hästen, det får heller inte åka upp för då kommer hästen att få svårt att andas om luftstrupen trycks ihop.

En viktig detalj som Gunnar visar på den övre vänstra bilden är den undre remmens spänning. Med den kan man justera lokernas lutning runt hästens hals. De skall helst bilda två parallella linjer och inte luta varken inåt eller utåt. Under lokerna ligger det ett ordentlig lager med läder, lokbossor, för att skydda hästens hals.

Gunnars häst, en 8-årig vallack Jungman, är inkörd av honom själv. Det syns tydligt att hästen är van med seldonen och tränsbettet. Genom åren och i olika kulturer har det funnits en mängd olika typer av seldon, både från olika landskap och länder. Det allra enklaste är att dela in selarna i tre delar, arbetsselar, finselar och travselar och den typ som är intressant för arbetshästen är naturligtvis arbetsselen.

För den som vill lära sig om alla detaljer finns det bra information på följande hemsidor, Selar och seldon och Westerdal seldon.

Hästen är äntligen utrustat med seldonen och då är det dags att gå igenom vilka redskap som den skall dra. På bilden syns en s.k. domänkälke. Med tanke på namnet kälke är den naturligtvis tänkt att i första hand köras på snöunderlag. Kälken är ledad och har två handtag i bak. Väldigt praktiskt att kunna lyfta på olika sidor i besvärlig terräng. Tvärs över kälken finns en balk där en tandad stålkant är fästad. Den är naturligtvis tänkt för att stockarna ska bli kvar på kälken så länge hästen drar den framåt. Tillsammans med kedjor och en spännbjörn förankras lasten på kälken mot den tandade stålkanten.

Nästa uppgift för gruppen är att lära sig hur man får upp tunga stockar på redskapen. Grova stockar är enormt tunga och det går åt både teknik och rätt verktyg för jobbet. Om man skall lyfta lättare stockar eller rulla tyngre stockar är det massavedsaxen som gäller, i fortsättningen kallas den bara för saxen. Om stocken är för tung för att lyfta måste man ta till lite andra tricks. Trä saxens ena skalm genom två öglor av ena sidans kedja. Använd sedan ett spett och trä det igenom den ögla som bildats på kedjan och låt saxens handtag vila över spettet. Sedan går det att med relativt lite kroppskrafter rulla upp stocken på kälken. Det finns också andra typer av kälkar, ett exempel är där man kopplar ihop två kälkar ungefär som en släpvagn efter en bil. I det fallet är kälkarna stela och oledade. Ett sådant ekipage kallas för en doning. Den enda led som finns är mellan kälkarna vilket gör att doningen kan svänga lätt. Doningen passar väldigt bra på högvintern med mycket snö då den fördelar lastens vikt bra.

På bilden ovanför syns det att stocken ligger tryckt mot den sågtandade kanten. Sedan måste den också "björnas fast" med hjälp av spännbjörnen och kedjorna. Principen för björnen är att trä in den genom bägge kedjorna, spänna till med hjälp av skaftet och slutligen fästa den lilla kedjan med en öppen krok, och kroken skall ALLTID fästas underifrån, ALDRIG ovanifrån! Om kroken ersätts av en karbinhake gäller samma sak, inte för att den riskerar att öppna sig, utan för att den blir enklare att öppna.

Gunnar visade också sitt favoritredskap, en s.k. skackelsläpa, ett väldigt enkelt redskap. Den har bara en rörlig del vilket syns bra på nästa bild. Kedjorna är fästade på rörets mitt och lastning sker i princip på samma sätt som för kälken.

Om man vill lasta klena stockar eller kluven ved kan det vara idé att trä kedjorna som åttor, även i flera våningar för att öka anliggningsytan hos fastspänningen. I kuperad terräng kan det ibland behövas sidostöd i form av stolpar för att hålla lasten på plats. Under lastningen ligger röret där stockarna vilar nerfällt, när sedan hästen börjar dra kommer friktionen mot marken att resa upp röret i övre läget och på det sättet öka markfrigången, en genialisk lösning. Framme på avlastningplatsen är det bara att lossa spännbjörnen och kedjorna och låta hästen ta några steg framåt, då kommer stockarna att glida av skackelsläpan automatiskt på grund av lastens tyngd och friktion. Ett arbetsbesparande moment!

Nästa ställe att lära sig hos var hos Janne Lundell från Knutby i Uppland. Janne har en 16-årig vallack Jacken som han använder i skogen. Kursdeltagarna fick en till lektion om seldon, minst lika bra som hos Gunnar Eriksson. Det finns många olika typer av arbetsselar och det handlar om att lära sig hur de ska ställas in, och det är väldigt individuellt för olika hästar och seltyper. Spelar säkert mindre roll vilken man väljer, bara man lär sig använda den på rätt sätt?

En annan viktig sida av hästkörningen är att kunna "läsa av" hur hästen mår. Man kan inte behandla en häst som en maskin. På det här området hade Janne mycket att förmedla till kursdeltagarna. Hästar har naturligtvis som människor olika personligheter och för att lyckas med att skapa en bra arbetshäst måste den tränas för uppgiften med stort tålamod. Det är fullständigt förkastligt att börja rycka och slita eller skrika åt hästen om den inte förstår eller gör som man vill. Det finns massor av exempel på hästar som förstörts av okunniga människor.

Janne visade exempel på hästens kroppspråk, blir den irriterad t.ex. kan den börja slänga med huvudet och svansen går i ett. Har den stått overksam länge och bara ätit och mått bra får den naturligtvis träningsvärk efter ett par dagar i skogen. Då kanske man inte ens kan fånga in hästen i hagen eftersom den känner obehag. Om man inte lär sig att se hur hästens beteende ändras är det stor risk att umgänget havererar. Fem dagar arbete och sedan helg är inget som fungerar ihop med djur.

Några olika redskap hade Janne tagit med sig från Knutby. Framför fötterna ligger en släpsax, skacklarna består av kedjor som har klätts med vanliga vattenslangar. Ett ok som fördelar draget från hästen. Släpsaxen kan användas för att ta ut en stor stock på ett besvärligt ställe, utformningen gör att den inte fastnar alltför enkelt i terrängen. I blockrik och stenig terräng kan det vara idé att använda redskapet till höger om Janne. Huven i plåt gör att stockarna inte fastnar på stenar. Räkna med att huven kommer att slitas hårt! Inuti finns kedjorna.

Det tredje stället för undervisning var inne i häststallet hos Rolf Arvidsson, som driver Lundäng ihop med sin bror Leif ekologiskt som kravbönder. Rolf har flera Ardennerhästar, två vallack, 7-åriga Astor och 4-åriga Arrak, dessutom unghästen stoet Daifsie. För dagen utnyttjas hästbröderna som draghästar av en huggarvagn med hydraulkran. Daifsie är mest med för att tränas. Rolf använder amerikanska seldon från Amishfolket, ett fint hantverk och framför allt väldigt prisvärt. Kursdeltagarnas uppgift förutom att lära sig just den typen av seldon blir att göra i ordning hästarna för dagens jobb. En bra början är att kratsa ur hästens hovar från skräp och stenar. Ett bekymmer som tydligen är vanligt är att få hästen skodd, de flesta hovslagare vill inte jobba med tunga hästar, och en Ardenner är tung. Kan väga uppemot ett ton!

Det är en förskräcklig massa remmar och spännen, ser helt ofattbart ut för en lekman men på plats fyller alla detaljer sin funktion. Astor har fått sitt seldon och nu fattas bara bettet och tömmarna. För att dra huggarvagnen går det inte åt några skacklar utan hästarna kopplas ihop med en stångkoppling. Dags för Rolf att inspektera påselningen. Allt ser ok ut.

Samtidigt pågår träning ute på gården med hydraulkranen och några övningsstockar. Det är långtifrån enkelt, spakarna är många till antalet och ska man först gripa tag om stocken, sedan lyfta den, svänga in över vagnen, fira ner och sedan släppa den är det flera spakar som skall manövreras på en gång och då kan det bli rejält snurrigt i början! Krävs massvis med träning för att få upp fart och precision. Kursledaren Oscar tittar intresserat på.

Ardennerpojkarna är påselade och huggarvagnen kopplad. Det börjar äntligen bli dags att åka ut i skogen och tillämpa de nya kunskaperna. Dessutom är det skönt att få röra på sig lite då det blivit kallt att stå still utomhus i den snåla blåsten i flera timmar.

Alla hästar är på väg ut i skogen, Gunnar med sin Jungman försedd med skackelsläpan, Janne kör Jacken med en 8-hjulig vagn, Rolfs hästar drar huggarvagnen och slutligen Daifsie som får prova på släpsaxen.

Dags för lite välförtjänt rast! Platsen är uppsamlingsplatsen för den fällda skogen där stockar och granris gjorts i ordning som rastplats. Det finns huggna stockar som ligger i skogen och väntar på transport, i dag består arbetet bara av hämtning, ingen avverkning. 

Ordföranden i den uppländska Ardennerklubben, Evert Landberg, smyger lite i bakgrunden tillsammans med Gunnar och Jungman men hoppas naturligtvis på att få några nya medlemmar och hästmänniskor som kan bredda intresset för arbetshästen.

Janne har kört fram vagnen med Jacken och nu är det dags att börja lasta.

En del stockar ligger redan framme vid skogsvägen och kan köras ut med Jannes 8-hjuliga vagn. Kursdeltagarna får träna på att använda saxar för att lyfta upp stockarna på vagnen. Det gäller att dra upp stocken långt i en änden, sedan kan stolparna användas som balans för att lyfta upp stocken som då får hjälp av den uppdragna delen som motvikt och på det sättet känns den lättare än den annars skulle ha gjort. Janne kommer hela tiden med bra tips.

Alla stockar är på och lasten surras med hjälp av kedjorna och spännbjörnen. Tjejerna lär sig snabbt. Oscar tittar på i bakgrunden.
      

Gunnar lastar stockarna på skackelsläpan med saxen. Är stockarna inte grövre än så här duger det med muskelkraft. Eftersom det handlar om att dra fram stockarna till skogsvägen behöver man inte ta för stor last. Avståndet är så kort att ett par extra vändor är bättre än att lasta för tungt.

Lasten är perfekt "fastbjörnad" och det är bara att låta hästen börja dra.

I bakgrunden syns uppsamlingsplatsen för stockarna. Till den här typen av transporter är hästen perfekt. Eftersom vintern är på väg att ta slut och den mesta snön är borta skulle en tung traktor eller skördare åstadkomma stora skador på markskiktet. När väl våren och sommaren kommer är det ingen som ens kan se att marken påverkats. Ett närmast perfekt sätt att bedriva en gallring av skog.

Unghästen Daifsie är med för att vänjas vid arbete. En lämplig början är att dra omkring ett lagom tungt redskap och anpassa sig vid seldonen och annan miljö än hemma i stallet och hagen. Att träffa andra människor än hästägaren är också nyttigt för hästen.

Rolfs huggarvagn tar sig fram på skogsvägen. Med hydraulkranens hjälp går det enkelt att lasta på stockarna för vidare transport ut till bilvägen. De 6 stora gummihjulen på vagnen gör att även en tung last inte trycker sönder vägen. Att köra med traktor eller en timmerbil skulle fördärva vägen nu i slutet på säsongen. I och med att snön kom redan i november och blev kvar är det nästan ingen tjäle i marken annat än i plogade bilvägar. För naturens skull är den här typen av skogsbruk en stor fördel. Stordrift med maskiner är möjligen ekonomiskt ett bättre alternativ men för den biologiska mångfalden är det förödande.

Janne och Jacken kommer med sitt lass av stockar, inte så stort men idag handlar det mest om undervisning.

Huggarvagnens hydraulkran lastar snabbt av alla uttransporterade stockar på båda vagnarna. Platsen ligger vid en bilväg dit en timmerbil enkelt kan ta sig fram. Skogsägaren kan välja att sälja skogsskörden som virke, massaved eller ta hem till gården för vedeldning.

När dagens jobb är klart smakar det bra med lite mat. Rolfs bror ställer upp och grillar hamburgare till hela gänget och det smakar underbart i fria luften. Kursarrangemanget har fungerat utmärkt i alla avseenden och det börjar bli dags att sammanfatta.

Det är dags för alla att tänka på hemfärden!

När arbetet i skogen är slut för dagen återstår det en del att göra. Alla släp och vagnar skall kopplas ifrån, hästarnas selar måste tas av och vårdas. Hästarna blir rejält svettiga av arbetet och bör borstas och torkas. Kursdagen är slut för den här gången, alla deltagare verkar nöjda efter en fin dag i skogen och med alla nya kunskaper. Nästa kursavsnitt blir någon dag sent i maj och kommer att handla om jobb i potatisåkern med häst. Den avslutande delen efter midsommar är tänkt att visa höskörd.

Ett stort tack för den här gången!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2011