Björnmöten i östra Finlands taigalandskap

En riktigt stor upplevelse i det skandinaviska norra skogs- och myrlandskapet är möten med traktens vilda djur. Ingen annanstans finns dessa att beskåda i sin rätta miljö med så hög kvalité. Ingen jakt och inget skogsbruk som fördärvat djurens villkor. En resa hit någon gång i livet med Rovdjursland är ett måste för varje naturälskare, just det här besöket är på hösten då landskapet fått starka färger och björnarna ätit upp sig inför den kommande vistelsen i idet.

En ung björn med närmast silverfärgad päls vandrar ut på myren sent på kvällen. Den är mycket försiktig och vaksam trots sin storlek och styrka. Men det finns riktigt stora och dominanta björnar i området och vaksamheten är säkert befogad för att undvika konflikter som kan sluta illa annars? Myren är extremt blöt men björnarna och områdets järvar har inga som helst problem att ta sig fram, ramarna är breda!  

Runt områdets stora myrmarker finns det skog av olika typer, lågvuxen skog med inslag av lövträd och många torrakor. Lite längre ifrån gles barrskog med typiska mörka smala och höga granar som i våra egna nordliga län.  Överallt är det rejält blött. Några större vattensamlingar som knappast förtjänar att kallas sjöar utan snarare tjärnar med kanter av gungfly.

Inte mycket fågelliv längre nu när hösten är här. Men det finns alltid en del kråkfåglar typ korp, kråka och skator som gärna vill snylta på björnarnas födosök. Några få sill- och gråtrutar hoppas också på gratismat. För att få fram rovdjur som björnar måste det till åtling, annars är det omöjligt att få fotomöjligheter och den är anpassad för att inte gynna fåglarna för mycket.

Först kanske det inte händer speciellt mycket, hela området andas lugn, men helt plötsligt kan det dyka upp en björn eller en järv ur skogen! Pulsen stiger och koncentrationen är på topp. Nu gäller det att tänka rätt och inte hetsa upp sig för mycket. Inte säkert heller att djuren kommer närmare men det är aldrig fel att hoppas. Den här årstiden har björnarna bara en sak i huvudet och det är mat! Vintern är inte långt borta och ska den klaras av måste reserverna byggas upp i tid.

Spänningen ökar hela tiden, trots att många av oss upplevt detta tidigare är det lika givande varje gång! Adrenalin på!

Det är den mäktiga björnhanen kallad "Brutus" som dyker upp framför tjärnen. Ett otroligt pampigt djur, områdets kung som alla aktar sig för att komma i konflikt med.

Storlek är alltid svårt att bedöma hos fåglar och djur som man betraktar på håll men när bjässen kommer närmare är det lätt att se att det rör sig om en jättebjörn, säkert över 350 kilo och nu under hösten är den extra stor innan den ska lägga sig i björnidet. Många andra björnar som ses har skador i huvudet och på kroppen men inte den här, beror säkert på att ingen vågar bråka med den? 

Det kan tyckas vara trivialt att titta på vanliga fåglar som kråkor men här känns det mer äkta än runt vanliga samhällen när naturens ekosystem inte är förstört av mänsklig girighet. Alla kråkfåglar är smarta och vet att om björnarna kommer och vittjar sina åtlingar kan det bli något till dem också? Men de kan inte komma åt maten själva och det är bara bra, annars skulle det snart vimla av störande vitfåglar.

Den stora björnen har inte bråttom utan vandrar långsamt fram och vittjar lådorna som åtlats. Det känns alltid stort att få se alla möjliga sorters djur när de uppträder i sin rätta miljö och är helt ostörda av oss människor.

Undrar vad den tänker på?

När den är nöjd går den långsamt tillbaka in i skogen och magin är bruten. Men den kan komma tillbaka senare för en ny runda. Det kan också komma andra björnar som går samma runda, de följer gärna i varandras doftspår. Alla är dock vaksamma och undviker konflikter. Den här björnen har knappast något att frukta men beteendet är säkert medfött.

Det händer inte så mycket mer den första gömslekvällen och natten. Men man måste vara mer än nöjd med att återigen fått uppleva mötet med den gigantiska björnen "Brutus", det kan inte finnas speciellt många björnar i hans storlek och vigör i Skandinavien?

Ingenmanslandet mellan Finland och numera Ryssland är säkert en förklaring då området inte utnyttjats lika hårt som på andra platser. Förhoppningsvis inser allt fler att naturen har ett eget värde och inte bara är till för mänsklig exploatering.

Det man kan uppleva här är omöjligt att förklara, det måste upplevas på plats och har man gjort det, vill man tillbaka gång på gång!

Den blå timmen kommer och det är dags att sova lite.

Nästa natt tillbringas i ett skogsgömsle. Förutsättningarna är helt annorlunda, det går inte att få samma stora överblick som över de öppna myrarna och tjärnarna. Men chansen att få uppleva björn eller järv finns då djuren vandrar omkring i hela området under födosökandet.

Helt plötsligt dyker han upp, den stora "Brutus", gömslet är placerat nära den västra tjärnen och ligger längs den stig som djuren trafikerar. Framför gömslet ligger ett mindre klippblock och önskedrömmen är att björnen ska kliva fram där och visa sig i all sin prakt!

Drömmen blir sann när han kliver fram och visar upp sig. Björnen är enormt imponerande, jättestor och tung men ändå hur smidig som helst i sina rörelser. Det är nog ingen annan björn som vill bråka med "Brutus", åldern är inte så enkel att spekulera i men han borde vara minst 15 år? Inga synliga skador i ansiktet eller på kroppen och det brukar inte vara fallet hos de andra björnhannarna. De har kanske varit dumma nog att utmana "Brutus"?

Den glesa blandskogen har antagit höstfärger nu en dryg vecka in i september månad.

Björnen har inte bråttom utan står kvar och spanar ut över sitt rike en bra stund innan den fortsätter sin kvällsvandring.

Mycket vackare än så här blir det inte i den nordliga blandskogen? Björnen i sitt rätta element och miljön är oförstörd och mångfaldig.

Han är inte färdig än och undersöker området noggrant, kan finnas mer mat?

Till slut är han nöjd och vandrar vidare in i skogen där den domineras mer av barrträd än lövträd, precis som det ska vara, mångfald och inte enfald.

Det är lungt ett tag och vi fotografer kan andas ut, kvällen blir mörkare och fotoljuset blir sämre lite tidigare än ute på de öppna områdena tack vare skogen. Men alldeles innan det är för mörkt för foto dyker det upp en mindre björn, den ser ganska ängslig ut och ser sig om hela tiden.

Den stora "Brutus" har ätit upp allt som åtlats på platsen och det blir inget över till den lilla björnen. Så är det i naturen!

Tredje natten tillbringas framför den stora centrala tjärnen, jag föredrar att kalla alla för tjärnar, lite för små för att kallas sjöar? Vädret är fortfarande ganska regnigt och blåsigt, spelar mindre roll när man sitter inomhus i ett gömsle och det är ingen nackdel för fotograferandet. Höstfärgerna blir intensivare för varje dag och förstärks av alla små regndroppar som bildar linser.

En typisk fattigmyr som domineras av vitmossor, pors och skvattram. En hel del hjortron också! Träden blir aldrig stora här men om området skulle bli torrare kommer myren gradvis att minska och skogen ta över. Ingen risk dock den här resan, det regnar mer eller mindre hela tiden.

Sommarens vackra tuvull har blommat ut för länge sedan. Det är inte att rekommendera att gå för nära tjärnens kanter, gungfly är alltid farligt. Men det finns ingen som helst anledning att avvika från områdets utlagda spänger. Dels är det riskabelt och dels ökar förslitningen. Spängerna är faktiskt utmärkta att gå på. I regn kan de vara rätt hala och det gäller att vara koncentrerad.

Helt plötsligt dyker han upp från ingenstans, den väldiga "Brutus". Han patrullerar område efter område hela kvällen och kan dyka upp t.o.m. tre gånger under en kväll. Under den här resan finns det fotoljus på myrarna till strax efter kl.20, i skogen något kortare, men de kan dyka upp redan runt kl.17 och det finns gott om tid för observationer.

Han ser nästan filosofisk ut i sitt björnrike?

Vi imponeras av den enorma kraft som björnen utstrålar, när han går fram bredbent och lite nerböjd är han som ett pansarfordon på väg. Vem skulle våga bråka med honom?

Nu verkar han nöjd med sitt besök och börjar vandra iväg över myren bort till den östra tjärnen som ligger bara ett kort avstånd från den förbjudna tillträdeszonen mot den ryska gränsen. Björnar och andra djur bryr sig däremot inte om den typen av gränser, de är mer till för maktgalna politiker och militärer?

Den blå timmen kommer krypande och "Brutus" ser sig om på vandringen bort mot öster. Han har inte det minsta bråttom!

Det blir lite lugnt ibland mellan björnarnas vandringsrundor men det finns alltid något annat att titta på. Ett par knipor har dröjt sig kvar i den stora tjärnen, deras föräldrar har säkert flyttat redan. De har inte så lång tid på sig att flytta själva, den första nattfrosten kan komma när som helst och täcka tjärnen med tunn is, då blir maten oåtkomlig och då lever de farligt?

Kråkorna har möte och passar på att bada. De väntar mest på att björnarna ska komma och öppna lådorna med åtlarna.

Efter en lugn period kommer en för oss okänd ganska liten och graciös björn fram på myren. Den är oerhört vacker med sin närmast silverfärgade päls, mycket skygg och vaksam. Vi utgår ifrån att det är en hona eftersom den rör sig så vackert?

Björnens nos och läppar går i riktigt blåsvart nyans, passar perfekt till pälsen. Ögonen är som ett par kol.

Den tar inga som helst risker utan ser sig om hela tiden trots att det är helt tomt på myren. När den väl börjar äta från åtlarna får den ett mindre utbrott och skriker och springer iväg i högsta fart mot skogen när kråkorna och vitfåglarna blir för närgångna.

Efter ett tag kommer den tillbaka och har lugnat ner sig. En fantastisk vacker uppenbarelse alldeles innan ljuset försvinner för kvällen. På långt håll får vi också uppleva en mörk järv men den kommer inte tillräckligt nära för att låta sig fotograferas, man kan inte få allt? Gömslet vid strandkanten blir ganska kallt då vinden ligger på rakt emot och det uppstår ett kallras bakom tygstrutarna. Sånt slipper man i skogen! 

Till den fjärde och sista natten har vädret ändrat sig, vinden har ökat och regnet övergått till ösregn! Gömslet ligger vid den västra tjärnen, närmast lodgen, och det brukar också bjuda på bra upplevelser. Återstår att se om det blir så även den här gången men varför inte, de andra tre kvällarna har varit helt fantastiska. Att sitta i gömsle är alltid ett lotteri, det går aldrig att förutse vad som ska hända, väldigt ofta händer ingenting och det får man acceptera.

Vi behöver inte ens vänta till kl.17 den här kvällen, redan tio i syns ett nyfiket och försiktigt björnansikte i skogen på tjärnens högra sida. Det ser ut som en ung björn och den rör sig väldigt sakta och tveksamt, ska den våga fram till åtlarna eller inte?

Efter viss tveksamhet kommer den ner till strandkanten och vittjar lådorna, hela tiden på sin vakt.

Ganska snabbt drar den sig tillbaka till skogen men det dröjer inte så länge innan den kommer tillbaka igen, den här gången lite närmare gömslet.

Det känns som att vara deltagare i en saga att få se björnar på så nära håll och de verkar helt obesvärade av vår närvaro? Diciplin i gömslet hjälper säkert, inga snabba rörelser, inga höga röster och ljuskällor som kan störa, undviker man det är hälften vunnet.

Kvällen till ära dyker också "Brutus" upp, fattas bara? Finns det mat måste den ätas upp, snart är det vinter och björnarna behöver alla fettreserver som finns att få för att klara den långa tiden i idet.

Strax för mörkets inbrott dyker den vackra silverfärgade björnen upp ett kort ögonblick, men den försvinner snabbt bakom gömslet och visar sig inte mer.

"Brutus" den väldige!

Årets höstresa till Vartius i Finland med Rovdjursland är slut. Den har varit rent enastående, att få så många upplevelser och fototillfällen fyra nätter i rad är nästan osannolik utdelning! En väldigt trevlig och kunnig grupp under Magnus Fredrikssons ledning har förhöjt resan till skyarna. Det kan inte nog rekommenderas att göra ett besök i Vartius under någon av årstiderna, det går inte att bli besviken?

Om trafiken bland djuren inte når upp till årets höstbesök finns det alltid tillfälle till högklassig landskapsfotografering under väntetiderna. Deltagare som varit med tidigare brukar också vara generösa med tips och råd till de som är nya eller är mindre erfarna fotografer. Man blir helt enkelt generös och tacksam på en sådan plats!

"Brutus" hälsar!

 

Text och foto: Björn Söderström © 2017