Äventyr i Finland

Den mäktiga finska taigaskogen omger de öppna myrarna med sina tjärnar.

Björn och järv i Finland

En resa till vildmarken i östra Finland i gränstrakterna mot Ryssland är en stor naturupplevelse.

Att naturen fortfarande är så pass orörd i området beror på krigen mellan Finland och f.d. Sovjetunionen och har rötterna ända tillbaka i den svenska stormaktstiden. Av politiska skäl har väldigt få människor kunnat bo och leva nära gränsen som på det sättet klarat sig undan modernt skogsbruk som ödelägger stora arealer av kortsiktiga ekonomiska skäl. På andra platser i Finland har skogen skövlats kanske ändå värre än i Sverige för att betala krigsskadestånd efter vinterkriget till den forna fienden.

"Wild Brown Bear" i Vartius ligger bara någon kilometer från gränsen och kan tack vare omständigheterna bli föremål för ekoturism istället för att betraktas som en plånbok. Naturen i området ser ut som man kan förvänta sig, myrmarker, skog av taigatyp bevuxen med lavar och mossor, sjöar och skogstjärnar. Ett idealiskt område för att uppleva vilda djur och fåglar som t.ex. brunbjörn och järv.

"Wild Brown Bear" lodgen är en f.d. gränsbevakningsbyggnad som har fått andra uppgifter. Utbyggd och anpassad för ekoturism mitt i vildmarken.

Vildmarksturisternas bostad under besöken, det blir inte så mycket tid tillbringad där för sömn och vila, när nätterna tillbringas ute i områdets alla gömslen.

Ljuset i början på juli, inte långt efter sommarsolståndet, är fortfarande riktigt bra nätterna igenom. Ute på myrområdet ligger de vackra tjärnarna spegelblanka framför den låga taigaskogen. Tuvullen är dominerande på de blöta myrarna. Årets växtsäsong är ganska sen och nyckelblomstren är endast i tidigt knoppstadie. Kvällen har bara börjat och spänningen inför natten är stor. Kommer det att hända något?

Första natten i gömsle händer det inte speciellt mycket, ingen björn eller järv vill visa sig och det är typiskt för sittning i gömslen. Djur och fåglar tar inte regi och man får finna sig i att tiden går och natten övergår till dag utan några observationer. Men tack vare resans fyra gömslenätter ökar chanserna till fina möten, och det ska bli betydligt bättre. En nyfiken större hackspett är nattens enda liv i rörelse! 

De gamla träden innehåller säkert mycket matnyttigt för hackspettarna. Större hackspett är ingen ovanlig fågel, syns ofta runt bebyggelse och nära människan men det känns betydligt mer levande att se den här i full frihet och i ett fungerande eko-system.

Så här ska det se ut i riktig skog! Träden är fulla av olika lavar, ett bevis på tillräckligt ren luft och lång livslängd.

Artrikedomen är stor tack vare att skogen inte är en modern monokultur.

Stigen till myrområdet där gömslena är placerade är lättgången tack vare utlagda spänger där marken är som blötast. Det är inte ens nödvändigt med stövlar till det ursprungliga området, till det nya däremot är det rejält blött!

Det fattas bara några lavskrikor för att fullborda känslan av gammelskog!

Det finns träd och svampar i alla stadier, unga och de som håller på att dö för att lämna ny plats.

Skogen är ganska gles och lavarna svänger kraftigt i dagens vind. Arter som är känsliga för uttorkning skulle inte tvivas i den här miljön?

Nära lodgen är stigen bredare och känns som ett promenadstråk. Det går fort att ta sig ut till området med gömslen, ungefär 1 kilometer att vandra på en enkel stig.

Ett öppet parti av skogen nära lodgen visar upp en rejält blöt myrmark som i juli är full av hjortron, dock än så länge bara som kart.

Dags för den andra natten, i ett annat gömsle inte långt från ingenmanslandet mellan Finland och Ryssland. Lika fint väder som förra natten men inte lika varmt. Det viktigaste är dock ljuset. Vattnet i tjärnen ligger som en spegel, nu är det bara att göra sig i ordning och börja vänta, och hoppas på det bästa.

 

Några vitfåglar, gråtrut, silltrut och skrattmås flyger omkring och väntar på sin tur. Om björnarna dyker upp och kommer åt de utlagda åtlarna kan det kanske bli något över även till oss? Det är inte tillåtet att mata fåglarna på något sätt, alltför många skränande måsar skulle bidra till att störa björnarna och järvarna.

En ung skata sitter i ett träd och är nyfiken, den passar in lika bra här som runt människornas bostäder, födgenier som de är. Alla kråkfåglar är smarta.

Skrattmåsen kanske man inte väntar sig på en sån här plats men de kan säkert försörja sig på något sätt?

Efter ett par timmar in på kvällen blir det plötsligt väldigt lugnt och tyst, ljuset är mycket vackert och naturen strålar i all sin prakt.

Helt plötsligt kommer det en björn vandrande och den vet precis var åtlarna är utlagda. Fåglarna hade inte en chans att komma åt den men en brunbjörn har hur mycket krafter som helst i sina ramar.

Det är en stor och mycket mörkt färgad hane, en av flera i området.

På ett ögonblick tar sig björnen upp för trädet, deras långa klor är enormt stora och respektingivande. Att försöka fly från en björn genom att klättra är totalt meningslöst, den är helt överlägsen i konsten. Men det är ingen fara för oss besökare i gömslet, björnarna bryr sig inte det minsta, det är jakten på föda som gäller och så länge de inte ser eller känner vittringen av en människa blir de inte störda. Inte ens ljudet från fotografernas kameror verkar störa. Som besökare ska man sitta stilla och vara tyst under hela nattpasset.

Det stänker vatten från den blöta myren när björnen rotar i gropen efter den utlagda åteln. Björnens breda ramar gör att den ser ut att flyta på myren när den lufsar runt, trots sin respektingivande kroppsvikt.

Undrar vad den ser?

Under kvällen kommer flera olika björnhanar efter varandra och patrullerar området. Den enorma björn som kallas Brutus är nummer två i ordningen, det är en mycket stor och imponerande hane.

Den här björnen leker man inte med!

Helt plötsligt tar den kurs mot gömslet men det är ingen fara, bara sitta stilla, ta bilder och njuta av upplevelsen!

En helt fantastisk syn, en fullvuxen och självsäker hane, områdets kung, som poserar på nära håll framför gömslet. Lätt att bli upphetsad, men den tappar snart intresset och fortsätter sitt näringssök under natten.

Björnarna fortsätter sina nattvandringar runt tjärnen framför gömslet och försvinner sedan upp i skogen bakom tjärnen. Det går knappast att få en större vildmarksupplevelse än att se en fullvuxen björn på näringsjakt i sommarnatten på någon plats i den nordiska naturen?

De har inte bråttom och ser sig gärna omkring innan de drar vidare. Björnarna gnuggar sig ofta mot myrens träd och sätter doftspår, det ingår säkert i områdets hieraki bland de vuxna hannarna?

Innan kvällen är över har fyra olika björnar passerat och har verkligen givit valuta åt nattens gömslepass.

Sakta går den upp i skogen och sedan visar de sig inte mer den här gången. Efter den omtumlande upplevelsen känns det skönt med en paus och lite andrum.

Någon timme efter björnarnas sorti för kvällen, klockan har passerat midnatt, syns plötsligt en järv på andra sidan tjärnen. Ljuset är svagare och lite dimma håller på att lägga sig över vattnet och färgar natten i blått.

Det är inte så enkelt att följa med järven när den skuttar fram, den står stilla bara några sekunder innan den fortsätter. Första gången den visade sig försvann den upp i skogen bakom tjärnen men efter ett tag dök den upp igen är på väg till gömslet!

Ett mycket vackert djur som är enormt konditionsstarkt, kan springa miltals per dygn utan problem. De breda ramarna passar perfekt på den blöta myren och givetvis också på snöunderlag.

Bara några stilla ögonblick, sedan iväg igen.

En snabb blick, sedan iväg igen och visar sig inte mer den här natten.

En fantastisk natt är slut. Fyra stora björnar och en järv i perfekta ljusförhållanden, det kan inte bli så mycket bättre?

Två gömslenätter är till ända och redan nu är resans mål uppfyllt. De två kommande nätterna blir en ren bonus men kan knappast överträffas? Nattvaken sliter dock på kroppen och dagarna blir gäspiga. Bilderna ska kopieras över till dator eller extern hårddisk och granskas, efter frukosten och ett obligatoriskt bastubad, underförstått i Finland, får man försöka sova lite för att orka med nästa omgång.

Gömslet besöks mellan kl.18 på kvällen till 07.00 morgonen efter, matsäck ingår, och man får absolut inte lämna gömslet under den tiden. Varje besökare har två egna fotogluggar, enbart objektiven får sticka ut från tygstrutarna. Ovanför dessa sitter ett smalt fönster i ögonhöjd som ger väldigt bra spaningsmöjligheter. Kameran sätts fast i egen medhavd kulled eller Gimbal med en genomgående 3/8" bult i en slitsad fönsterbräda. Det fungerar alldeles utmärkt!

Det är många intryck som ska sorteras i huvudet efter den mycket lyckade andra gömslenatten. Inom området finns ett större antal gömslen placerade och det är dags att välja något annat för att få variation på bilderna och kanske några nya upplevelser. Ett läge i andra änden av området verkar lovande då solen kommer att gå ner bakom skogen och färga allt i varma kulörer, det kan också uppstå dimmor över tjärnarna då temperaturen sjunkit betydligt mot de första dygnen. Att se älvorna dansa över en skogstjärn är minst lika fint som ett besök av björnen!

 

Runt tjärnen är myren enormt blöt och stövlar är ett måste för att komma till gömslet. Tjärnen ser ut att sitta ihop med den stora sjön som ligger nedanför lodgen. Nu är det bara att rigga upp utrustningen och hoppas på nya spännande möten med björnarna.

 

Myrens tuvull svajar i kvällsvinden och ljuset blir hela tiden varmare i takt med att solen sänker sig över horisonten.

Skrattmåsen försöker förgäves komma åt den åtel som satts upp för björnen och järven.

Molnen vandrar över himlen och det är redan ganska kallt i gömslet, det blir en helt annan natt än de föregående. Förutsättningarna är dock bra för att uppleva mystiken i skogen, när temperaturen faller ytterligare kommer tjärnen att täckas av dimmor in på småtimmarna.

Det behövs ingen lång väntan innan den första björnen dyker upp inifrån skogen, måsarnas skränande fungerar som förvarning, inom någon minut visar de sig framför gömslet. Alla vita prickar mot björnens päls är inte skräp på bilden utan mängder av mygg! Men i gömslet är det inga problem med myggen, det är bara att öppna och stänga dörren snabbt vid ankomsten när utrustningen är på plats, sedan räcker det med lite myggmedel på händerna mot de få som lyckats ta sig in.

Björnen tar sig lekande lätt fram på den genomblöta och tunga myren.

Några timmar senare har ljuset blivit kallare när solen gömt sig bakom skogsridån. Då kommer en av de största och mörkaste björnarna fram till tjärnen på näringssök.

På ett ögonblick tar sig björnen upp till åteln i trädet men hjälp av sina enorma klor.

En fantastisk syn att få uppleva björnens förmåga till klättring, efter nattens gömslepass syns det på många träd hur klättrandet lämnat stora sår i barken.

Efter att trädet har inspekterats sätter den kurs rakt mot gömslet och är bara några meter ifrån innan den viker av ut mot den blöta myren och så småningom försvinner in i skogen på andra sidan tjärnen.

När mörkret sänker sig kommer dimmorna och dansar över tjärnen, ett härligt skådespel som sätter fantasin i rörelse!

En ensam björn plaskar fram i myren mitt i natten, sedan blir det lugnt, och mycket kallt, bara några få plusgrader trots att det är mitt i sommaren. Det går åt en tröja och en mössa på resan, lätt att glömma det med tanke på årstiden, kanske inte det här året med tanke på att sommaren varit ovanligt usel med låga temperaturer, ständig blåst och mycket regnande.

Efter två fantastiska nätter är det dags för den fjärde och avslutande, vid en större tjärn i det gamla gömsleområdet. Vädret är strålande vackert med sol och nästan ingen vind, det kan bli en riktigt fin natt även om inga björnar och järvar dyker upp.

Tuvullens lätta vippor dansar i den svaga vinden, på vissa ställen är den helt dominerande.

Tuvullen speglar sig vackert i den mörka tjärnen, längre fram på natten kommer den att slöjas av dimmorna över och runt tjärnen.

I takt med att kvällen rullar på blir himlen mörkare, vitfåglarna är helt tysta vilket tyder på att det inte finns några djur i närheten att varna för. En ensam gråtrut sitter i ett träd och flyger iväg och patrullerar området då och då, det är det enda som händer under flera timmar.

Nu är det som mörkast och stämningen är trolsk runt tjärnen, vad som helst kan hända även om det verkar lugnt för tillfället.

Fram på småtimmarna dyker det plötsligt upp en björn på andra sidan om tjärnen på långt håll. Det är ingen av de kraftfulla hanarna utan en ljust färgad hona som inte visat sig någon av de andra nätterna.

Sakta och mycket försiktigt rör hon sig bort mot öster och gränsområdet men hon har inte bråttom och stannar ofta upp och ser sig omkring innan hon försvinner bland träden.

Efter fyra spännande nätter i gömsle är det dags att summera resan och upplevelserna. Vi är alla ganska trötta och hemresan blir säkert seg och gäspig. Att åka till östra Finland och vildmarken för att uppleva djuren är verkligen värt besväret, det har gett bestående intryck och varit väldigt fint organiserat av Rovdjursland och Magnus Fredriksson. Alla har fått den introduktion och hjälp som behövs för att komma igång med något som säkert är en nyhet för många. Tack Magnus och Resecentrum!

Det är viktigt att få tips om utrustning, både kläder och kameror, för vad som kan gå åt för ett lyckat resultat. Har man tillgång till två kameror är det naturligtvis en stor fördel, djuren kan röra sig både på längre och mycket närma håll från gömslet och att byta objektiv tar för lång tid plus att det påverkar tygstruten som måste knytas om. Ett långt tele, 300 mm och ett kortare telezoom t.ex. 70-200 är idealiskt på två olika kameror, sedan kan en telekonverter för att komma närmare också vara till nytta. Den kan man sätta på mellan kameran och objektivet utan att tygstruten påverkas. Ett ändå längre tele, t.ex. 600 mm är inte heller fel men de ligger oftast utanför de ekonomiska ramar som de flesta har tillgång till! Vid vissa tillfällen kan det räcka med vanliga brännvidder som 24-70 när björnarna kommer riktigt nära gömslet! Det behövs inget kamerastativ i gömslet men det är naturligtvis inte fel att ta med sig ett på resan för att fotografera landskapet och skogen runt lodgen.

Gömslefotografering kräver träning och tålamod, tack vare resans fyra nätter finns det väldigt goda chanser till att någon eller några nätter blir magiska men man ska inte bli besviken om det inte blir som tänkt. Djur och fåglar bryr sig inte det minsta om vad vi fotografer vill och ibland blir det inga möten alls, men det tar inte bort upplevelsen av vildmarken.

 

Text och foto: Björn Söderström © 2015

P.S. Jag åker dit nästa år igen, känns som ett måste!